- Project Runeberg -  David Copperfield /
1040

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Agnes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1040

som hon alltid varit. Kunde jag ge henne något
högre beröm; Trot, så gjorde jag det.»

Men något högre beröm fanns ej för henne, ingen
större förebråelse för mig. O, hur hade jag kunnat
gå så vilse!

»Om hon uppfostrar de små flickor hon har
omkring sig till att bli lika henne själf, så skall Gud veta,
att hon gör ett godt verk», sade min tant med så
mycken innerlighet, att hennes ögon fylldes med tårar.
»Nyttig och lycklig, som hon sade den där dagen I
Hur skulle hon kunna vara annat än nyttig och
lycklig 1»

»Har Agnes någon —» jag tänkte högt, ämnade
knappt säga det.

»Någon hvad?» inföll min tant litet skarpt.

»Någon friare ?» sade jag.

»Tjogtals», sade min tant med stolthet, förnärmad
af att jag kunde sätta annat i fråga. »Hon hade
kunnat vara gift tjugu gånger, sedan du rest bort, min
gosse.»

»Det kan jag väl tro», sade jag. »Det kan jag
väl tro. Men har hon någon friare, som är henne
värd? Någon annan kunde Agnes aldrig tycka om.»

Min tant satt tyst och funderade med hakan stödd
mot handen. Långsamt höjande sina ögon mot mina,
sade hon:

»Jag jmisstänker, att hon har ett tycke, Trot.»

»Som är besvaradt», sade jag.

»Trot», återtog min tant allvarligt, »det kan jag
inte säga. Jag har inte rättighet att säga ens hvad
jag sagt. Hon har aldrig gifvit mig något förtroende
i den vägen, men jag misstänker det.»

Hon såg på mig så uppmärksamt och oroligt —
jag tyckte till och med bäfvande — att jag mer än
någonsin blef öfvertygad om att hon läst mina tankar.
Jag erinrade mig alla de beslut jag fattat under dessa
många dagar och nätter och under alla mitt hjärtas
stridiga känslor.

»Om så är», sade jag, »och jag hoppas att så
är —»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free