Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Agnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1043
kände. Jag försökte välsigna henne, tacka henne,
säga henne — som jag ofta gjort i bref — hvilket
inflytande hon öfvade på mig. Men mina bemödanden
vjoro förgäfves. Min kärlek och min glädje voro
stumma.
Med sitt ljufva lugn stillade hon min starka
rörelse, återförde mig till tiden då vi skilts från
hvarandra, talade om Emily, som hon hemligt besökt
många gånger, talade ömt till mig om Doras graf.
Med sitt ädla hjärtas osvikliga instinkt vidrörde hon
mitt minnes strängar så mildt och så harmoniskt, att
icke en af dem skorrade; jag kunde lyssna till den
vemodiga musiken från fordom utan att rygga
tillbaka för något af hvad den framkallade. Och hur
hade jag kunnat göra det då allt förband sig med den
älskade personlighet, som var mitt lifs goda ängel?
»Och du, Agnes», sade jag efter en stund. »Berätta
mig något om dig själf. Under hela denna långa tid
har du nästan ingenting sagt mig om ditt eget lif!»
»Hvad skulle jag väl säga om det ?» svarade hon
med sitt strålande leende. »Pappa är frisk. Du ser
oss här, lugna och nöjda i vårt eget hem; våra
farhågor ha blifvit stillade, vi ha åter fått vårt hem i
sitt gamla skick. Och när du vet det, Trotwood,
vet du allt.»
»Allt, Agnes?» sade jag.
Hon såg på mig med ett uttryck af undran och
förvåning.
»Har du ingenting mera att berätta, syster ?»
sade jag.
Hennes färg, som nyss försvunnit, kom nu
tillbaka, men försvann åter. Hon log — stilla och
sorgset, tänkte jag — och skakade på hufvudet.
Jag hade försökt att leda henne in på det som
friin tant antydt, ty hur svårt och smärtsamt det
än skulle kännas för mig att mottaga ett sådant
förtroende, måste jag kufva mitt hjärta och göra min
plikt mot henne. Jag såg emellertid, att hon var
förlägen och lät därför frågan falla.
»Du har mycket att göra, kära Agnes ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
