- Project Runeberg -  David Copperfield /
1044

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Agnes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1044

»Med min skola ?» sade hon och såg åter upp,
klar och lugn som vanligt.

»Ja, det är väl ganska mödosamt, eller hur ?»

»Arbetet där är så roligt», svarade hon, »att det
nästan vore otacksamt af mig att kalla det så.»

»Ingenting godt kostar dig möda», sade jag.

Äter skiftade hon färg, och åter såg jag samma
sorgsna leende, då hon böjde ned hufvudet.

»Du stannar väl för att träffa pappa», sade Agnes
helt gladt, »du blir väl hos oss hela dagen ? Kanske
vill du sofva i ditt eget rum ? Vi kalla det alltid
ditt.»

Det kunde jag inte göra, ty jag hade lofvat min
tant att komma tillbaka på kvällen, men med glädje
ville jag stanna kvar öfver dagen.

»Jag måste lämna dig en stund», sade Agnes,
»men här har du de gamla böckerna, Trotwood, och
de gamla noterna.»

»Till och med de gamla blommorna äro här»,
sade jag och såg mig omkring, »åtminstone blommor
af de gamla slagen.»

»Under din frånvaro», svarade Agnes och log, »har
jäg roat mig med att ordna allt så som det var
då vi voro barn. Ty nog voro vi bra lyckliga då,
tyckte jag.»

»Det skäll Gud veta, att vi voro!» sade jag.

»Och hvarje småsak, som påmint mig om min
bror», sade Agnes och såg gladt på mig med sina goda
ögon, »har varit ett kärt sällskap. Till och med den
här», och hon pekade på den med nycklar fyllda lilla
korgen, som hängde vid hennes sida, »synes mig
klinga efter en gammal melodi.»

Hon log åter och gick ut genom samma dörr
som hon kommit in genom.

Det tillkom mig att med helig omsorg vårda denna
systerliga tillgifvenhet. Det var det enda jag
bevarat åt mig, och det var en skatt. Om jag en enda
gång rubbade grundvalarna för den häfdvunna tillit,
på grund hvaraf den blef mig gifven, kunde den
aldrig återvinnas. Detta fick jag icke förlora ur sikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free