Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Agnes - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioi 49
din tillgifvenhet äfven under de mest nedslående
omständigheter, aldrig upphöra att vara det, förrän du
upphörde att lefva? — Skrattar du åt en sådan dröm?»
»O nej, o nej I»
En smärtsam skugga drog öfver hennes ansikte,
men jag hade knappt hunnit märka den, förrän den
var borta, och hon fortfor att spela och betrakta
mig med sitt egendomliga, lugna leende.
Då jag red tillbaka ensam genom den ödsliga
kvällen, och vinden drog mig förbi som ett oroligt minne,
tänkte jag på detta och fruktade, att hon icke var
lycklig. Jag var icke lycklig, men hittills hade jag
respekterat inseglet på det förflutna, och då jag tänkte
på henne, pekande uppåt, såg jag henne pekande mot
himmeln, hvarest jag under en annan tillvarelseform
kanske skulle älska henne med en på jorden icke
erfaren kärlek och säga henne hvilken strid, som ståndat
i mitt inre, då jag älskat henne här nere.
KAP. LXI.
Man visar mig två intressanta botgörare
För en tid — åtminstone tills jag afslutat min bok,
hvilket erfordrade åtskilliga månaders arbete — slog
jag mig ned i min tants hem i Dover, och sittande
vid det fönster, från hvilket jag blickat ut på månen
och hafvet, då jag först funnit skydd under detta
tak, ägnade jag mig i stillhet åt mitt arbete.
Fullföljande min afsikt att ej omnämna mina
litterära alster annat än då dessa tillfälligtvis stå i
sammanhang med min lefnadshistorias utveckling, ingår jag;
icke här i någon skildring af de sträfvanden, fröjder,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
