Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1050
bekymmer och triumfer, som höra samman med min
k|onst. Att jag verkligen ägnade mig däråt med det
allra största allvar och satte in hela min själs kraft
därpå, har jag redan sagt. Om de böcker jag
skrifvit äga något värde, ifylla de det öfriga. I annat fall
har det ej tjänat mycket till att jag skrifvit, och det
öfriga kan då icke intressera någon människa.
Alltemellanåt for jag till London för att kasta
mig in i det hvirflande lifvet där eller rådgöra med
Traddles i någon affärsfråga. Han hade under min
frånvaro styrt och ställt för mig med det bästa
omdöme, och mina världsliga angelägenheter lämnade
intet öfrigt att önska. Som min ryktbarhet började
ådraga mig en ofantlig mängd bref från personer,
som jag alls icke kände — vanligen handlade de om
ingenting och voro otroligt svåra att besvara — kbm
jag öfverens med Traddles att låta måla mitt namn
på hans dörr. Där aflämnade de flitiga brefbärarne
i distriktet hela skäppor af bref till mig, och med vissa
mellanskof arbetade jag mig igenom dem som en
inrikesminister utan lön.
I denna korrespondens inmängde sig alltemellanåt
ett och annat förbindligt förslag, framställdt af någon
af de talrika lycksökare, som alltid gingo på lur kring
Commons, att få praktisera i mitt namn — så vida
jag ville taga de afslutande mått och steg som
fordrades för att bli proctor — och betala mig en viss
procent af vinsten. Men jag afslog dessa anbud, väl
vetande, att det redan fanns tillräckligt af dessa
föregifna proctorer, och att Commons var dåligt nog som
det var, utan att jag bidrog till att göra det sämre.
Flickorna hade rest hem, då mitt namn började
prunka på Traddles dörr, och den klipska pojken såg
ut som om han aldrig hört talas om Sofi, som satt
instängd i ett rum åt gården och från sitt arbete
blickade ned på en sotig liten trädgårdstäppa med en
pump i. Men där fann jag henne alltid, och alltid
var hon samma glada husmoder, ofta gnolande på
sin hemtrakts visor, när ingen främmande fot hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
