Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1053
på de stora gatorna och torgen och se ett hus, som
är att hyra, se vi noga på det ibland och undra hur
det skulle passa oss om jag blef utnämnd till
domare. Och så fördela vi rummen — det skulle vi
ha, och det och det flickorna och så vidare, tills vi
få riktigt klart för oss om det passar eller icke. Ibland
gå vi på en billighetsföreställning på teatern, där blotta
lukten i min tanke är värd de utlagda pengarna, och
vi njuta då ofantligt af pjäsen. Sofi tror hvart enda
ord i den, och det gör jag med. Då vi gå hem,
händer det att vi köpa något godt i charkuteribodeii
eller en liten hummer hos fiskhandlaren, som vi ta
med oss hem, och så ställa vi till en präktig supé,
under hvilken vi tala om hvad vi sett. Ser du,
Copperfield, om jag vore lordkansler, kunde jag inte göra
så där.»
»Hvad du än vore, min kära Traddles», tänkte
jag, »skulle du alltid taga dig för något, som vore
angenämt och gladlynt. Apropå», sade jag högt,
»numera ritar du väl aldrig några benrangel?»
»Uppriktigt sagt», sade Traddles, som både
skrattade och rodnade, »kan jag inte alldeles förneka, att
jag gör det, min kära Copperfield. Ty när jag
häromdagen kbm att sitta på en af de bortre bänkarna i
King’s Bench med en penna i handen, föll det mig in
att pröfva, om jag bibehållit den talangen. Och jag
fruktar att på pulpetens afsats står nu ett benrangel
i peruk.»
Sedan vi båda hjärtligt skrattat däråt,
sammanfattade Traddles sina reflexioner genom att med
blicken på elden helt godmodigt säga: »Gamle Creakle I»
»Jag har ett bref från den gamle kanaljen här»,
sade jag. Ty jag var aldrig mindre benägen att
förlåta honom hans sätt att trumfa på Traddles, än
då jag såg Traddles själf så färdig att förlåta honom.
»Från Creakle — skolmästaren?» utbrast Traddles.
»Är det möjligt?»
»Bland de personer, som dragits till mig i
ryktets och framgångens dagar», sade jag med en blick
på de många brefven, »och som upptäckt, att de all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
