Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
loss
minsta öfverraskad. Det hade jäg inte heller väntat
•och jag var inte öfverraskad själf, ty i så fall hade min
iakttagelse af dylika praktiska satirer varit mycket
obetydlig. Vi bestämde tiden för vårt besök’, och
samma afton skref jag följaktligen till mr. Creakle.
På utsatt dag — jag tror det var den närmast
följande, men det kan vara detsamma — begåfvo
Traddles och jag oss till det fängelse, där
Creakle gjorde sina åsikter gällande. Det var en
ofantligt stor, solid byggning, uppförd med mycken
kostnad. Då vi närmade oss porten, kunde jag inte
låta bli att tänka på hvilken uppståndelse det skulle
blifvit i landet, om någon förblindad man väckt
förslag om att använda hälften af den summa detta
fängelse kostat på uppförandet af en slöjdskola för ung*
dom eller en asyl för aktningsvärda åldringar.
I ett rum, som kunnat ligga i bottenvåningen af
Babels torn, så massivt var det byggdt, föreställdes vi
för vår gamle skolmästare, som utgjorde del af en
grupp, bestående af två eller tre mera nitiska
magistratspersoner jämte några besökande de fört med
sig. Han tog emot mig som en man den där i mina
unga dagar format min själ och alltid älskat mig ömt.
Då jag presenterade Traddles, gaf mr. Creakle på
liknande isätt men i mindre grad till känna, att han
alltid varit Traddles ledare, filosof och vän. Vår
vördnadsvärde lärare hade blifvit ganska gammal och icke
förskönats med åren. Han var lika eldröd i synen
som förr, hans ögon voro lika små som förr och mera
insjunkna. Det tunna, våtaktiga gråa håret, jag
mindes honom med, var nästan borta, och de tjocka
ädrorna på hans skalliga hufvud voro inte roligare att
se, de.
Efter ett kort samtal mellan dessa herrar, af
hvilket tycktes framgå, att det icke fanns någonting i
världen som var så beaktansvärdt som fångarnas
komfort, hvad den än månde kosta, och att det på hela
jordens rund icke fanns någonting att uträtta utanför
fängelsemurarna, började vi vår inspektion. Som det
just nu var tiden för middagsspisningen, gingo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
