- Project Runeberg -  David Copperfield /
1057

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

io57-

set. Jag fann här mycken bekännelse, föga växlande
till innehållet, föga växlande äfven till ordalydelsen,
hvilket föreföll misstänkt. Jag fann här en stor mängd
räfvar, som inte kunde uttrycka sig nog nedsättande
om hela skogar af oåtkomliga rönnbär, men jag fann
mycket få räfvar i hvilkas vård jag kunnat anförtro
en enda klase, om de kommit åt den. Hvad jag
framför allt fann var, att de mest talföra fångarna voro
föremål för det största intresset, och att deras
egen-kärlek, deras fåfänga, deras brist på förströelse och
deras kärlek till list och bedrägeri — som var
otroligt utvecklad hos många af dem, hvilket framgick
af deras historia — samverkade till och
tillfredsställdes af dessa bekännelser.

Emellertid hörde jag under våra vandringar fram
och tillbaka så mycket talas om en viss n:r tjugusju,
som var allas gunstling och som tycktes vara en
riktig mönsterfånge, att jag beslöt inställa mitt omdöme
till dess jag fått se n:r tjugusju. Tjuguåtta tycktes
också vara en klart lysande stjärna, men det var hans
olycka att se sin glans något fördunklad af tjugusjuans
utojmordentliga lyskraft. Jag fick höra så mycket
om n:r tjugusju, om hans fromma förmaningar till alla
som kommo i hans närhet och om de vackra bref
han oupphörligt skref till sin mor — som han visst
ansåg ha kommit på villovägar — att jag var
riktigt otålig att få se honom.

Jag måste dock tills vidare lägga band på min
otålighet, ty tjugusjuan skulle gömmas till knalleffekt
på slutet. Ändtligen kommo vi dock till hans
celldörr, och mr. Creakle, som tittade in genom det lilla
hålet i den, rapporterade med en ton af den största
beundran, att han satt och läste i en psalmbok.

Genast blef intresset så stort att se n:r tjugusju
läsa i psalmboken att sex eller sju hufvuden
trängdes krinégl hålet. För att råda bot på detta obehag
och bereda oss tillfälle att samtala med tjugusjuan
i all hans bländande renhet, gaf mr. Creakle order
att celldörren skulle öppnas och n :r tjugusju anmodas
att träda ut i gången. Detta skedde, och hvem få

67. — Dickens, David Copperfield.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free