Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6o
och vred sig åt det håll rösten kommit från. »Jag
skulle önska, att mor befann sig i mitt tillstånd. Aldrig
hade jag nått fram till detta tillstånd, om jag inte
kommit hit. Jag önskar, att mor kommit hit. Det
skulle vara det bästa som kunde hända litet hvar
att bli häktad och hitförd.»
Denna uppfattning framkallade allmän
tillfredsställelse — större tillfredsställelse, skulle jag tro, än något
som hittills passerat.
»Innan jag kbm hit», sade Uriah med en skelande
blick på oss, som om han, i händelse han kunnat
det, velat förgöra den yttre värld vi tillhörde, »var
jag hemfallen åt dårskaper, men nu inser jag mina
dårskaper. Det finns så mycket synd därute i
världen. Det finns så mycket synd äfven hos mor. Synd
finns det öfverallt — utom här.»
»Ni har ju blifvit helt förändrad ?» sade mr. Creakle.
»Ja, det tror jag, det», sade den
förhoppningsfulle botgöraren.
»Och ni fruktar inte ett återfall, om ni komme ut
igen?» frågade någon annan.
»Nej, för all del, det gör jag visst inte, sir.»
»Detta är ju i hög grad tillfredsställande I» sade
mr. Creakle. »Nu talade ni, n:r tjugusju, till mr.
mr. Copperfield. Önskar ni säga någonting mer till
honom ?»
»Ni, mr. Copperfield», sade Uriah och såg på
mig med det nedrigaste uttryck jag någonsin skådat
ens i hans ansikte, »kände mig långt innan jag kom
hit och blef förändrad. Ni kände mig då jag, trots
mina dårskaper, var ödmjuk bland dem som voro
stolta, ödmjuk bland dem som förifrade sig — hvilket
ni själf gjorde mot mig, mr. Copperfield. En gång
slog ni mig i ansiktet, det minns ni nog.»
Allmänt deltagande. Åtskilliga vreda blickar
riktades på mig.
»Men jag förlåter er, mr. Copperfield», sade Uriah
och gjorde sin förlåtande natur till föremål för en
hädisk och fräck jämförelse, som jag inte vill
upprepa. »Jag förlåter alla människor. Det skulle illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
