Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1063
»n:r tjuguåtta — äfven han dömd att deporteras —
hade tagit plats hos en ung herre, som han bestal
på två hundra femtio pund i pengar och
värdeföremål aftonen innan de skulle rest utomlands. Jag minns
särskildt detta fall därför, att han blef tagen af en
dvärginna.»
»Jag hörde inte riktigt?»
»Af en liten kvinna, hvars namn jag glömt.»
»Det var väl inte Mowcher?»
»Jo, just det var det. Han hade undgått polisen
och skulle ge sig i väg till Amerika i linfärgad peruk
•och stora polisonger, så väl förklädd, att han var
alldeles oigenkännlig. Den där lilla kvinnan mötte
honom emellertid på gatan i Southampton, hennes skarpa
blick träffade honom genast, hon sprang mellan
benen på honom, så att han slog omkull, och höll
hjo-nom fast i ett grepp likt dödens.»
»Den präktiga miss Mowcher!» sade jag.
»Det skulle ni säkert sagt, om ni som jag sett
henne under rannsakningen stå på en stol i
vittnesboxen», sade min vän. »Han slog henne i ansiktet så
det blödde och dunkade på henne alldeles
obarmhärtigt, då hon anhöll honom, men hon släppte honom
inte förrän han fick krypa i kurran. Hon höll så fast
tag i honom, att polisen nödgades föra bort dem båda
tillsammans. Sitt vittnesmål aflade hon på det knif
vigaste sätt, prisades storligen af domaren och följdes
hem under hurrarop af mängden. Hon sade, då hon
stod inför rätten, att hon på grund af hvad \xon visste
om honom skulle ha öfverrnannat honom, om han varit
Simson själf. Och det tror jag verkligen också.»
Det trodde äfven jag, och jag högaktade miss
Mowcher för det.
Vi hade nu sett allt som var att se. Det hade
tjänat till ingenting att föreställa en sådan man som den
vördade mr. Creakle, att n:r tjugusju och n:r
tjuguåtta voro fullt konsekventa i sitt uppträdande och
komplett oförändrade; att alldeles sådana de nu voro,
hade de alltid varit; att de skrymtaktiga skälmarna
just voro af den beskaffenheten, att de skulle aflägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
