- Project Runeberg -  David Copperfield /
1072

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Ett ljus lyser på min väg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioi 2

bekymren. Det var därför jag nu uppenbarade den.
Och, o, min Agnes, genom dina trofasta ögon
blickade i den stunden mitt hustrubarns ande ned på
mig och sade, att det var rätt och godt och väckte
genom dig de ömmaste minnen af den Blomma, som
vissnat på sin blomnings dag I

»Jag är så outsägligt lycklig, Trotwood — mitt
hjärta är så öfverfullt —- men det är ett jag måste
säga dig.»

»Älskade, hvad då?»

Hon lade sina milda händer på mina axlar och
såg mig lugnt in i ögonen.

»Vet du inte nu hvad det är?»

»Jag är rädd för att gissa. Säg mig det, du kära.»

»Jag har älskat dig i hela mitt lif I»

O, hvad vi voro lyckliga I Våra tårar framkallades
icke af de pröfningar vi — framför allt hon —
genomgått, och som ledt oss till detta, utan af att vi funnit
hvarandra för att aldrig mera skiljas åt I

Denna vinterafton vandrade vi tillsammans ut på
fälten, och det välsignade lugnet i vårt inre tycktes
delas af den friska luften. De första stjärnorna
började tindra, då vi dröjde ute i det fria, och seende upp
till dem, tackade vi Gud, som ledt oss till detta lugn.

Sida vid sida stodo vi senare på kvällen i samma
gammalmodiga fönster, genom hvilket månen lyste
in. Agnes blickade upp till den, jag följde hennes
blick. Jag såg då framför mig sträckor af många mil,
och sträfvande fram på vägen såg jag en liten trasig
och trött pojke, öfvergifven och försummad, som en
gång skulle kalla sitt det hjärta, som nu klappade
mot mitt.

Det var inte långt före middagen följande dag vi
infunno oss hos min tant. Peggotty upplyste oss om
att hon var uppe i mitt arbetsrum, som hon satte sin
stolthet i att hålla fint och ordnadt för min räkning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free