- Project Runeberg -  David Copperfield /
1078

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXIII. Ett besök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1078

i vildmarken utan att nämna ert namn, madame —
Emly var, sedan ni lämnat henne och sedan hon
förlorat master Davy ur sikte vid den där strålande
solnedgången, till en början så nere, att det är min fasta
tro, att om hon då fått veta hvad ni, master Davy,
så vänligt och omtänksamt undanhöll oss, hade hon
strukit med. Men det fanns ombord på fartyget några
fattiga, som angripits af sjukdom, och hon började
vårda sig om dem; och så hade vi ju barn i vårt
sällskap, och om dem vårdade hon sig också, och
så fick hon mycket att göra, och hon gjorde mycket
godt, och det hjälpte henne.»

»När fick1 hon först höra det ?» frågade jag.

»Sedan jag fått höra det», sade mr. Peggotty,
»teg jag med det för henne i nära ett år. Vi bodde då
på ett folktomt ställe, men bland de vackraste träd,
och rosorna täckte vår boning ända upp till taket.
Då jag en dag var ute och arbetade på åkern,
kommer det en vandrare från vårt eget Norfolk eller
Suffolk — jag minns inte hvilketdera — här hemma
i England, och naturligtvis läto vi honom komma
in (och gåfvo honom mat och dryck och välkomnade
honom på allt sätt. Så göra de alla öfver hela
kolonien. Han hade fått en gammal tidning med sig
och äfven en annan tryckt redogörelse för stormen.
På så sätt fick hon veta det. När jag kom hem
på kvällen, märkte jag, att hon visste det.»

Han sänkte rösten då han sade dessa ord, och det
allvar jag så väl mindes, spred sig öfver hans ansikte.

»Blef hon mycket förändrad efter det?» frågade

jag.

»Ja, det blef hon nog för en lång tid», svarade
han och skakade på hufvudet, »men nu är det bättre.
Ensamheten har allt gjort henne godt. Och så hade
hon mycket att styra med, fjäderfä och annat, och
hon skötte det bra, och det hjälpte henne öfver det
värsta. Jag undrar just, master Davy», sade han
tankfullt, »om ni skulle känna igen min Em’ly nu, ifall
ni finge se henne.»

»Är hon så förändrad?» frågade jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free