Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmakt, Guds - Allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 ALLMAKT. ALLVAR.
Gud är större än jordens konungar. Konung Knut
den store gick en gång utmed hafsstranden. Hans hofmän
smickrade honom och sade, att lian vore en gud på jorden, ty
han härskade öfver land och haf och ingenting vore honom
omöjligt. Då bjöd konungen, att man skulle skaffa honom
en stol, ty han ville sätta sig vid stranden för att bjuda de
höga vågorna att lägga sig. Han ropade: »Landet, där jag
sitter är mitt och äfven hafvet, som omgifver landet! Så
bjuder jag dig därför, du haf, att du ögonblickligen lägger
dig stilla och ej väter mina fötter!» Men vågorna slogo
upp mot stranden som förut och stänkte sitt skum öfver
konungen, så att han blef alldeles genomvåt. Då stod han
upp, pekade på sig och sade: »Se här är en konung!»
Därefter pekade han på det brusande hafvet och på den höga
himmelen, och sade: »Och se där är Gud!»
Allvar. (Se äfven Nitälskan.)
Bibelställe: Apg. 5: 28.
Heligt allvar. — Herr Rogers, en engelsk präst, hade
öfverallt, hvar han befann sig, något ovanligt allvarligt
och högtidligt öfver sig. Någon, som var tillsammans med
honom i ett sällskap, yttrade till honom: »Jag tycker om
cr, herr R., och jag är gärna i ert sällskap, men jag måste
tillstå, att ni förefaller mig vara något för allvarsam!» —
»Ack min herre», svarade den vördige prästen, »det kommer
sig däraf, att jag tjänar en mycket allvarsam Gud.»
Fatta tag! — En sjökapten berättade en gång så här:
»För några år sedan, då vi seglade förbi ön Kuba, ljöd
plötsligt ropet: ’En man öfver bord!’ Ögonblickligen
fattade jag en lina, kastade ut den till mannen och ropade:
’Fatta stadigt tag i linan, det gäller ditt lif!’ Mannen
lyckades få tag i linan och blef så räddad. Men han hade i
sin dödsångest gripit så krampaktigt fast, att timmar
förflöto, innan han släppte den, och hon hade då med sina
vindlingar bokstafligen gräft sig in i handen.» — På samma
sätt skola vi i tron fatta Jesus, den af Gud oss erbjudna
räddningslinan. Endast så kunna vi hjälpas. Vi skola utan
dröjsmål och så fast fatta däri, att icke någon makt kan
slita oss lös därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
