- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
36

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

ARBETE.

om», svarade den förra. »Jag trodde, att jag icke behöfde
besvära mig med att arbeta något, sedan jag bedt Gud att
jag måtte kunna den.» — Misstag af detta slag torde tyvärr
icke vara så synnerligt ovanliga.

En arbetsam munk. — Då en munk klagade, att han
hvarje afton kände sig matt och trött, frågade abboten eller
klostrets föreståndare om orsaken till hans trötthet. »Ack»,
svarade munken, »jag har för hvarje dag så mycket att göra,
att om Gud icke styrkte mig, skulle mina krafter icke räcka
till. Jag har tvenne falkar och lika många harar att tämja ;
två sparfvar att döda, en drake att besegra, ett lejon att
kufva samt en sjuk att sköta och vårda.» — »Ack», inföll
abboten, »det finns säkert ingen grund för er klagan; så
många förrättningar kunna omöjligen åläggas en och samma
person.» -— »Likväl förhåller det sig just, som jag säger.
De båda falkarna äro mina två ögon, på hvilka jag måste
noga gifva akt, att de icke förblindas af något, som kunde
förhindra min salighet. Hararna äro mina fötter, hvilka
jämt måste tillbakahållas, på det de icke må inträda på
syndens väg eller löpa efter slem vinning. Sparfvarna äro
mina händer, som måste tvingas till arbete, på det jag måtte
kunna förskaffa mig själf och mina nödlidande bröder
uppehälle. Med draken förstår jag min onda tunga, som
beständigt behöfver hållas i styr, så att lion icke gör sig skyldig
till något ohöfviskt tal, fördömande, begabberi och bannor.
Lejonet är mitt syndiga hjärta, hvarmed jag ligger i
oupphörlig strid, på det Guds Ande och icke högmod och
egenkärlek må råda därinne. Den sjuke är min skröpliga kropp,
hvilken än är för varm, än för kall, än hungrig, än törstig,
än frisk, än sjuk; med ett ord, den befinner sig i ett
tillstånd, som kräfver ständig uppmärksamhet, tillsyn och vård.
Allt detta medtager för hvarje dag mina krafter.» Abboten,
som med förundran afhörde munkens förståndiga och
sinnrika utläggning, sade slutligen: »Käre broder! om alla
munkar, ja, alla människor så arbetade och kämpade, skulle
Guds vilja mycket mera ske på jorden, än som nu är fallet.»

Arbetaren och prästen. — Pastor N. gick en dag förbi
några arbetande murare och hörde därvid en af dem säga:
»Jag kunde också vilja vara präst och icke hafva något
annat att göra än att predika en gång i veckan och dessemellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free