Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arfsynd - Baktal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
ARFSYND. BAKTAL.
Strötankar: Arfsynden är i och för sig själf synd (Kom. 7: 7; Mt. 5: 28), ty
genom henne är syndens lön, döden, kommen öfver alla människor, hvilka
genom henne blifvit vredens barn (Ef. 2: 3). Och ehuru döpelsen,
såsom nya födelsens bad, säges befria därifrån, får detta dock icke så
förstås som skulle ingen arfsynd därefter finnas, utan så, att arfsynden icke
mer tillräknas människan, så länge hon står i nya födelsens nåd.
Ordspråk: Af en liten gnista kan bli en stor eld. — Den som följer bäcken
kommer snart till källan.
Bevis för arfsynden. — Vid en gemensam
middagsmåltid efter ett prästkonvent disputerade två ämbetsbröder
mycket ifrigt om arfsynden, och den ene, nyligen prästvigd,
förkastade med stor bestämdhet kyrkans lära därom såsom
en dårskap. Kyrkoherden R. var äfven närvarande och
frågade: »Har ni några barn?» -— »Nej, icke ännu», blef
svaret. »Nå, då är er motsägelse förklarlig. Jag är
öfvertygad, att ni efter några år skall hafva ändrat åsikt», tillade
R. — Efter en följd af år sade samme man till R.: »Jag har
icke glömt ert yttrande från det där konventet.» Han hade
under tiden blifvit en trogen bekännare af kyrkans lära om
arfsynden.
Arfsynden och — äpplemasken. — Äpplemasken
börjar sin tillvaro redan i blomman. En insekt lägger det
befruktade ägget i äppleblomman. Samma ägg inbäddas i det
blifvande äpplet. Där utvecklar sig ägget till en mask (larv).
Denne vill lefva och arbetar sig så småningom ut från det
inre till det yttre på äpplet.
Baktal. (Se äfven Förtal.)
Bibelställen: Ordspr. 10: 18; 11: 12. Jer. 9: 3. Matth. 18: 15—17.
Bibliskt exempel: Emot David (Ps. 109: 1—4).
Strötankar: En baktalare eller bakdantare är den, som i stället att säga sin
nästa i ansiktet, hvad han har emot honom, utsprider om honom
hvarjehanda förklenande rykten, förstorar hans felsteg och tyder allt till det
värsta. — Baktalet skulle snart dö ut af brist på näring, om ingen
matade och liärbergerade det. (Leigstun.) — Det skulle icke finnas hälften
så många bakdantande munnar, om det icke vore så många människor,
som skänkte dem sina öron. (Biskop Hull.)
En förträfflig regel. — Den fromme John Newton
säger: »I ett blandadt sällskap är det en god regel att icke
utan goda grunder säga något ofördelaktigt om en annan.»
På ett annat ställe skrifver han: »Jag befann mig en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
