Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Baktal - Barmhärtighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
BAKTAL. BARMHÄRTIGHET.
och bakdantare göra oss aktsammare, försiktigare i vandeln,
i ord och gärningar, i görande och låtande. Man undviker
till och med skenet af det som är dåligt, emedan man vet,
hvad man har för folk till grannar, nämligen sådana som
vilja och kunna tyda allt till det värsta. De tvinga en på
så sätt att lefva icke blott ärbart inför världen utan äfven
kristligt inför Gud. Slutligen måste härigenom grannen
blygas, ja det kan ock hända, att han till och med tager
exempel af din goda umgängelse med Gud och människor,
bättrar sig, så att han äfven en gång i himmelen åter kan
blifva din granne.» — Peter S. gick tacksam och glad till
sitt hem efter detta samtal med sin pastor.
Barmhärtighet. (Se äfven Medlidande.)
Bibelställen: Ps. 112: 5; 119: 156. Ordspr. 11: 17; 14: 21. Rom. 12: 8.
Filip. 2: 1. Jak. 2: 13.
Bibliska exempel: Männen i Jabes mot Saul (2 Sam. 2: 5, 6); Obadja mot
100 profeter (1 Kon. 18: 14); Kornelius, allmoseutdelaren (Apg. 10: 3,
4); Jesus (Matth. 9: 36; 20: 34. Luk. 7: 13; 17: 13).
Tänkespråk: Den, som gifver de fattiga, lånar Gud.
Strötankar: Den, som lefver af barmhärtighet, har en kall middagsmåltid och
går hungrig till sängs. — Guds barmhärtighet är hans faderliga
kärleksfulla sinnelag emot den fallna, syndiga människan, som gör att han vill
förhjälpa Iwnne ur förderfvet och göra henne till medarfvinge i Kristus.
Som man sår, får man skörda. — Det var en gång
en persisk konung, som hette Kulikhan, en riktigt
obarmhärtig och mot alla människor ovillig person. Han gjorde
ett infall i grannlandet hos mongolerna och bortröfvade allt,
hvad de hade, och släpade det till Persien. — De eröfrade
skatterna gjorde honom icke bättre, och han rasade ännu
värre än förut. Då slutligen alla sväfvade i fara för sina
lif, tillställde några förnäma i landet, glömska af sin plikt,
ett uppror och inträngde i hans palats för att mörda
honom. Då skulle han gärna velat hafva det bättre ställdt
för sig, och han ropade och bönföll: »Barmhärtighet,
barmhärtighet!» Men de upproriske svarade honom: »Du har
under hela ditt lif aldrig visat barmhärtighet mot
någon, hvarför icke heller någon barmhärtighet skall
vederfaras en sådan hund, som du är!» — Och därmed mördade
de honom. — Hvad bör man lära häraf? Svar: Att man
måste öfva barmhärtighet, innan man känner knifven på
strupen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
