Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
BARN.
gossar, Tiberius och Kajus Grackus och sade: »här äro mina
juveler!» — Ett skönt ord, värdigt en ädel moder, eller
hur, käre läsare? Och Kornelia var dock endast en
romar-inna, en hednisk kvinna, huru mycket mer borde icke
kristna mödrar betrakta sina barn såsom dem af Gud
anförtrodda ädelstenar, hvilka de fått i uppdrag att bevara
rena och obefläckade, att vårda och uppfostra, så att de en
gång måtte lysa såsom klara juveler uti vår frälsares
konungakrona.
En kärleksfull dotter. — Konung Gustaf III red en
gång genom en by, utan att någon visste hvem han var, då
en bondflicka, som hämtade vatten ur en brunn, genom sitt
goda och behagliga väsen ådrog sig hans uppmärksamhet.
När konungen bad att få litet vatten, framräckte hon det
vänligt och frimodigt med dessa ord: »alltför gärna, men
herrn får ursäkta att jag har brådt, ty min mor väntar på
mig.» — »Hvad är det då som brådskar?» frågade
konungen. »Min mor är sjuk och har ingen annan än mig att se
om sig.» — »För mig till din mor», bad konungen, »jag vill
se den, som du håller så kär.» Därpå steg han af hästen
och följde den ömma dottern. »Ack, hvad jag innerligen
älskar min mor!» sade hon under gåendet, »och huru
hjärtligt önskar jag icke att med gärningarna rätt kunna visa
denna min kärlek!» Ändtligen inträdde de i en låg hydda,
där en djup suck från en gammal på en enkel halmbädd
liggande kvinna nådde dem. Flickan gick fram och sade:
»Kära mor! här är en främmande herre, som önskar se er.»
»Stackars gumma», sade Gustaf. »Hvad jag beklagar er!»
■— »Ack!» svarade den sjuka, »min belägenhet skulle vara
mycket sorglig, om Gud icke gifvit mig denna goda dotter,
som gör allt för att mildra mina lidanden och anskaffa mitt
dagliga bröd. Gud välsigne henne!» tillade hon under strida
tårar. Konungen blef mycket rörd, gaf henne en summa
pänningar och sade: »tag dessa, jag är er konung och fader!
Nu känner jag glädje af att vara det och skall inom kort
visa, huru högt jag värderar er ömsesiga kärlek, fortfar»,
sade han till flickan, »att vårda din mor!» Så snart
konungen kom tillbaka till Stockholm, bestämde han åt modern
och dottern ett årligt underhåll, hvilket vid enderas död
skulle tillfalla den efterlefvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
