Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnuppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
BARNUPPF06T RAN.
man kan blott sällan for dem förklara grunderna till befallningen: de skulle
icke förstå dem, och ofta är det ingen tid därtill. Jag fordrar alltså
lydnad af barn. (P. Villaume) — Föräldrar, uppfostrare och lärare måste
vid sina barns uppfostran och vid uppsikten öfver sina lärjungar framför
allt vakta sig för vrede och icke tvinga sig till respekt af dem eller med
våld försöka att bryta de underlvdandes egensinne, ty retar man dem till
vrede, slå de gärna öfver, erhålla hårda sinnen och blifva än mer
förderfvade. (Bengel.) — Det är att våldföra sig på rätten, om man fråntager
fäderna frihet att uppfostra sina barn efter sin egen vilja; det är vidare
att våldföra sig på förnuftet, ifall fäder skicka sina barn i fritänkares
skolor, när de vilja att barnen skola blifva rättroende som de själfva.
(Fredrik den store.) — Vildäpplen skall aldrig bära ädel frukt, ifall den icke
ympas, och äfven det ädla trädet skall bära dålig frukt, ifall det icke
vårdas och ansas af trädgårdsmästaren. (Tcrtidlianus.) — Tala aldrig med
andra i dina barns närvaro om deras fel och svagheter. Du skall
uppfylla ditt barn med kärlek och icke med skam och fruktan. — Intet
åstadkommer större skada i kristenheten än barnens försummande; skall man
upphjälpa kristenheten, måste man därför börja med barnen. (Luther.)
— I månget hem råder ingen enighet och därför icke heller någon
konsekvens i fråga om barnens uppfostran. Bakom fadrens rygg fördärfvar
modrens eftergifvenhet den välsignelse, som ligger i fadrens stränghet. —
En husfader, som regerar sitt hus med gudsfruktan, som uppfostrar barn
och tjänstefolk till Guds fruktan och kunskap, till tukt ocli ärbarhet, han
är i ett saligt, heligt stånd. Så också en hustru. (Luther.)
Luthers barnuppfostran. — Så vänlig och kärleksrik
d:r Luther än var mot sina barn, så var dock hans
uppfostran sträng. En af hans söner, lille Hans, fick en gång
icke komma inför hans ansikte under tre dagar. Modren
bad för deras son. Förgäfves. Luther svarade: Jag vill
hellre hafva en en död än en varnartig och illa uppfostrad
son. Två grundsatser uppställer Luther rörande föräldrars
förhållande till barnen: »Då Kristus ville uppfostra
människor, måste han blifva människa. Skola vi uppfostra barn
så måste vi också blifva barn med dem.» Detta är den ena
grundsatsen, och den andra är den bekanta, att äpplet måste
ligga vid sidan om riset. Luther, alltigenom en man, och
likväl ett barn, bådadera genom tron, som gör stor och
stark och stolt, men på samma gång också liten och svag
och ödmjuk, blef barn bland sina barn. Han sänkte sig ned
till dem för att på dem studera Gudsbarnens barnaväsen.
En god lärdom för ung och gammal. — Yngsta
dottern till en kyrkoherde besökte dagligen sin lekkamrat,
dottern till en fattig, hederlig änka. En dag sprungo båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
