Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEDJA.
53
ty mina tankar kretsade alltid omkring min förlust. Min
husliga sällhet försvann, min goda, eljes så glada hustru lät
hufvudet hänga, vid bordet sutto vi tysta och sorgsna midt
emot hvarandra, och de annars så glada barnen sågo skygga
och ängsliga på oss. Pänningarna voro borta och med dem
hade vi förlorat vår frid. Oförmögen att själf hjälpa mig
ur denna nöd, tog jag, fattige jordemask, min tillflykt till
den Allsmäktige. Jag skyndade in i mitt sofrum, slöt
dörren efter mig, kastade mig på mina knän och bad ur
hjärtats djup, att Gud måtte återgifva mig kraft, mod, glädje
och lugn. Då tyckte jag mig se Gud, som sade: ’Du är son
af en fattig präst, jag har välsignat dig i ditt kall, så att
du nu är en berömd man! Efter ditt eget behag har jag
under många år låtit dig använda den förmögenhet, du nu
förlorat. Har jag icke nycklarna till alla skattkamrar, och
kan jag icke rikligen ersätta dig din förlust? Var åter vid
godt mod och lofva nu högtidligt, att du med gladt mod
vill återvända till din kallelse!’ ■— Jag lofvade det. Hustru
och barn blefvo åter muntra, och jag själf glömde alla
bekymmer. Nu har jag kommit från de ledsamma tankarna
och känner mig åter lycklig med min Gud. Allt detta har
bönen uträttat.»
Hvad som felades hufvudkudden. — Under det Anna,
innan hon gick till sängs, vände sitt hjärta till Gud i bönen,
roade sig Sofie med hvarjehanda och tänkte aldrig på att i
bönen före sömnen anbefalla sin själ i den himmelske faderns
händer. -— Anna begaf sig till sängs en afton, och hennes
lättfärdiga syster följde henne snart efter. Anna hade lagt
sig i Jesu namn, och ingenting fanns, som kunde hindra henne
från att lugnt insomna, om icke den oroliga Sofie varit, som
beständigt vände sig än på ena och än på andra sidan och
suckade gång på gång: »Hufvudkudden är så flat som ett
bräde och hård som en sten. Ingen människa kan sofva på
en sådan kudde!» — »Jag vet, hvad som felas din kudde»,
sade Anna slutligen. — »Ack, hvad då?» frågade Sofie
förundrad. — »Det finns icke någon bön i den», var Annas
snabba svar. Sofie visste några ögonblick icke, hvad hon
skulle svara härpå och förhöll sig alldeles tyst och stilla,
men kröp slutligen upp ur bädden, förrättade sin bön, så
godt hon kunde, och begaf sig därpå till hvila. Nu kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
