Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bedrägeri. Själfbedrägeri - Bekänna. Bekännelse. Vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÄLFBEDRÄGERI. BEKÄNNA. BEKÄNNELSE. VITTNESBÖRD. 59
för den sjuka och kärleken dref mig att göra ett nytt
besök följande dag. Jag klappade på och lät underrätta mig
om den sjukas tillstånd. Hon mottog mig motvilligt, och då
jag ännu allvarsammare än dagen förut började att tala om
den enda frälsningsvägen för syndiga människor, affärdades
jag med följande ord: »Säg sådant åt de gudlösa, jag har
lefvat rättskaffens och behöfver icke göra bättring, gå er
väg!» — Kyrkoherden gick hem och bad än ifrigare om
öppnandet af ögonen på den förblindade, själfrättfärdiga frun.
Han kände sig också manad att besöka henne äfven följande
dag och emottogs då till en början mycket vänligt af
mannen, som sade att hans hustru under natten yttrat: »I
morgon måsten I hämta kyrkoherden åt mig.» Och huru glad
blef icke nu den sjuka, sedan hon ödmjukt böjt sig inför
Gud vid fridens budskap! Hon ansåg sig icke vidare rik
och mätt, hon hungrade och törstade efter nåd. Nu ville
hon dö såsom en genom sin frälsare salig syndare. Dagen
efter detta samtal gick hon också hädan i frid.
Bekänna. Bekännelse. Vittnesbörd.
Bibelställen: 3 Mos. 26: 40. Ordspr. 28: 13. Matth. 10: 32. Luk. 12: 8.
Mark. 1: 5. Rom. 10: 9. 1 Joh. 1: 9. Jak. 5: 16. Ebr. 10: 23.
Bibliska exempel: David (På. 32: 5); den förlorade sonen (Luk. 15: 11 ff.);
judarna som kommo (ill Johannes dop (Mark. 1: 5); Johannes (Joh.
1: 20); Paulus (Rom 1: 16).
Strötankar: Att bekänna, iir att oförstiilldt och uppriktigt säga sin mening
rent ut om förekommande ting; att bekänna Gud och Kristus är att
ådagalägga och bekräfta genom ord och gärningar sitt hjärtas tro på Herren;
alt såsom Stefanus vara beredd att äfven med döden besegla sin tro. —
Blott den som säger: Jag har syndat, kan få syndernas förlåtelse. (Augustinus.)
— Ar bekännelsen icke grunden för saligheten, så är den dock något,
utan hvilk-n salighet icke vinnes, ty såsom den är det nödvändiga
uttrycket af hjärtats tro, så är dess rätla öfning ingenting annat än vandringen
i Jesu Kristi fotspårs väg, trons och kärlekens heliga offervüg, för så vidt
den framträder i det yttre. (C. Norrby.)
Från kristendomens första dagar. — Den romerske
kejsaren sände en gång en skara krigsmän till Edessa för att
öfverfalla och nedhugga de kristna i deras gudstjänstlokal.
Skarans anförare mötte en fru, som ledde ett barn vid
handen, och frågade henne, hvart hon ämnade sig. »Vi gå till
de kristnas samlingsplats», svarade hon. Förvånad öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
