Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekänna. Bekännelse. Vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
BEKÄNNA. BEKÄNNELSE. VITTNESBÖRD.
svaret frågade han ytterligare, om hon icke visste, att han
kommit för att döda de kristna. »Visst veta vi det, och
därför skynda vi till vårt samlingsställe för att prisa vår Gud
genom vår död.» Detta gjorde ett så djupt intryck på
officern, att han icke allenast skonade de kristna, utan äfven
själf blef från denna stund en god Jesu bekännare.
En modig skeppsgosse. — En missionär, som
arbetar bland de engelska matroserna, berättar, att han en
afton efter slutad gudstjänst fick besök af en skeppsgosse, som
helt nyligen blifvit omvänd. Gossen bad honom skrifva
följande på ett papper: »Jag älskar Jesus, gör äfven du det?»
På frågan hvarför, svarade gossen: »I morgon går jag åter
till sjös, och jag fruktar, att jag till en början får svårt att
blifva ståndaktig, och att jag tilläfventyrs kan börja att
skämmas för min kristendom. Därför vill jag spika upp
detta papper i min koj, ty då kan hvar och en genast se,
att jag är en kristen.»
En stor mans bekännelse. — Den store
naturvetenskapsmannen Isak Newton gjorde en gång följande
bekännelse: »Jag har i mitt lif lärt mig två viktiga saker: för
det första, att jag är en stor syndare, och för det andra,
att Jesus är en ännu större frälsare.» Newton brukade
vördnadsfullt blotta sitt hufvud, så ofta han hörde Guds namn
nämnas. Ofvan anförda bekännelse har vid slutet af hans
lefnad utan tvifvel tillskyndat honom långt större lycka än
alla hans vetenskapliga forskningar, huru värdefulla och
epokgörande de än voro.
> Jag skämmes icke vid evangelium.» — I början
af 4:de århundradet lefde i Rom en lärd man vid
namnVic-torinus, som förvärfvat sig stort anseende för sin kunskap
i den gamla litteraturen och sina föreläsningar öfver den
gamla filosofien. Han var dessutom ifrig hedning, men
började under sina sista år läsa den heliga skrift, och ju mer
han läste densamma, dess mer blef han öfvertygad om och
gripen af sanningen i dess lära. Till en början blygdes han
dock att bekänna sig till det af hans förnäma vänner
föraktade evangelium. Men han bekände för en kristen vän,
prästen Simplicianus, att han var en kristen. Denne svarade:
»Jag kan icke sätta tro därtill och kan icke anse dig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
