Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beslut. Föresatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
BEREDD. BESKYDDA. BESLUT. FÖRESATSER. 66
inridande i Jerusalem* och bland annat sagt, att ägaren till
åsninnan och fölet måste hafva känt sig lycklig, emedan han
fått bevisa frälsaren en tjänst. Vår bonde hade äfven en
häst i stallet och tänkte: »Ja, det är sant, om vår Herre
Jesus ännu vandrade på jorden, med hvilken glädje skulle
jag icke hafva lämnat honom min häst!» När han nu var
utgången ur kyrkan och skulle kasta sin kopparslant i
bäckenet, så såg han att det var ett braunschweigermynt, hvarpå
en springande häst var präglad. Då fattade han hastigt
detta beslut: »Alla sådana hästar som springa in i min ficka
vill jag lämna till min frälsares tjänst och offra åt
missionen.» Tänkt och gjordt. Från den dagen gaf han villigt
alla kopparmynt med en häst på åt missionen, fastän det
föreföll honom, som om han i sitt lif aldrig haft så många
kopparhästar i sin hand. Ja, icke ens då han snart
upptäckte, att det äfven fanns silfvermynt med samma prägel,
vacklade han en minut i sin föresats utan gaf också alla
»silfverhästar» för att bära evangelium ut i den vida
världen. — Sju månader förflöto på detta sätt. Då dref han
en oxe till staden och sålde den där för en duktig summa
pängar. Slaktaren gaf honom bland andra ett guldmynt,
hvilket tycktes le riktigt vänligt mot vår gode bonde, och
han stod just i begrepp att småmysa mot det tillbaka, då
han till sin förskräckelse på guldmyntet fick se en springande
häst, på hvars min det syntes, att han var alldeles okunnig
om den förvåning, han väckte hos vår hederlige danneman
Att offra en »guldhäst» till Herren, det är dock nästan
mycket. Han hade väl aldrig kunnat ana, när han gaf sitt
löfte, att det skulle finnas sådana guldmynt. Han stoppade
det emellertid i sin ficka, men hans samvete lämnade honom
icke någon ro. Han tog upp det, såg på det, vägde det i
handen, men hästen fanns i alla fall kvar. Emellertid fick
han syn på två ord skrifna under hästen. Han stafvade
och fick ihop: »Nunquam retrorsum», men var lika klok som
förut, ty han hade icke lärt sig latin. Men han tänkte: »Hvem
vet, om icke dessa ord kunna lämna mig en fingervisning i
mitt svåra läger? Han gick därför till sin pastor, men sade
honom ingenting om sina samvetsbetänkligheter, utan bad
honom blott uttyda de båda orden, som stodo under hästen.
* I Tyskland har man samma evangelium på palmsöndag, som vi på första
söndagen i ad ven tet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
