Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blod - Blygsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLOD. BLYGSAMHET.
77
skett, frågade han flickan ytterligare, om hon var säker på
att det stod så, och när hon försäkrat detta, fortfor den
döende: »Om någon frågar, huru jag dog, så säg honom, att
jag dog i tron på dessa orden: »Jesu Kristi Guds Sons blod
renar oss från all synd!» Härmed drog den gamle mannen
sin hand tillbaka, hans hufvud sjönk ner på kudden och
hans ande flyktade.
Ett osvikligt medel. — En kristen man klagade för
sin själasörjare, att han ännu så ofta vardt öfvervunnen af
sitt häftiga sinne. — »Se i hvarje frestelsens ögonblick
klippfast på den skedda återlösningen och Jesu blod, som renar
från all synd, och förtrösta härpå!» blef svaret. — Någon
tid därefter sade mannen strålande af glädje: »Herr
kyrkoherde, medlet är pröfvadt, det var bra!»
Blygsamhet.
Bibelställen: Svr. 26: 13. Luk. 14: 7, 8, 11. Rom. 12: 16. Filip. 2: 3, 4.
1 Tim. 2: 9.
Ordspråk: Den, som högt vill klifva, faller ofta ner. — Blygsamhet är
ungdomens prydnad. Blygsam kvinna är en dygdespegel.
Tänkespråk: Ödmjukhet och blygsamhet äro en människas yppersta klädnad.
Strötankar: Blygsamhet är känslan af det, som är täckeligt och behagligt inför
Gud och människor. Dess motsats är oförskämdhet, fräckhet. —
Blygsamhet är en skön dygd, säger man med rätta. Den är, då den är äkta,
ödmjukhetens älskliga blomma. Konstlad blygsamhet däremot är som
bladguld på ett nötskal. Endast den som är ödmjuk af hjärtat är också
verkligt blygsam. Någon säger: Blygsamhet skall vara som schatteringen på
en tafla, nämligen för att gifva styrka och relief. —
Mer än sin rätt man den blygsamme ger,
Då man ser honom mindre begära.
(F. M. Franzén.)
Blygsamhet. — Sokrates ansågs af grekerna för sin
tids visaste man. Men själf ansåg han sig icke värdig detta
hedersnamn. »Hvarför», frågade han sig själf, »gifver man
mig detta namn, mig, som i likhet med alla andra människor
är utsatt för misstag och är behäftad med brister i
kunskap och lefverne? Kanske af den orsak, att andra
människor falskeligen tro, att de veta mycket; men jag vet, att
jag ingenting vet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
