Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bättring. Bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄTTRING. BOT.
87
där ordet tro är därmed förenadt. — Katolikernas förnämsta villfarelse i
läran om bättringen är, att de utesluta tron från densamma. -— Bättringen
är ett Guds verk. — Boten måste hafva till följd hat mot alla synder och
en ren kärlek till Gud och Kristus. (Augustinus.) — Det djupa och
sanna grundläggandet af människans frälsning består uti att »höra och
göra Jesu ord.» (Rudin.) — Hedendomen vill förlossa människan på
glömskans väg, vill göra människans sjuka hjärta helbrägda genom att låta
henne dricka af glömskans flod, genom att räcka henne glömskans bägare,
men kristendomen vill frälsa människan på minnets och syndabekännelsens
väg, som utgår från samvetets innersta. (Martensen.) — Då vår Herre
och mästare Jesus Kristus säger: »Gören bättring», vill han, att de
trognas hela lif på jorden skall vara en beständig och oafbruten bättring.
(Luther.) — Hvem betänker, att han hvarje ögonblick med en
oemotståndlig nödvändighet grundlägger i sig själf sitt eviga öde? (Hudin.)
En omvänd bespottare. — En bespottare gick en
gång med en vän till en bibelförklaring för att samla nya
ämnen för sitt hån och begabberi. Den sanning, om hvilken
det här aflades ett vittnesbörd, gjorde på vännen ett så pass
djupt intryck, att han på hemvägen icke kunde dölja för
hånaren oron i sitt hjärta. Men denne skrattade åt honom.
Men några dagar härefter öfverraskade man bespottaren, då
han låg på sina knän och under tårar bad om sina synders
förlåtelse. Den gudomliga sanningen hade träffat hans hjärta.
Bättringen på sjukbädden. – En dag — så berättade
för mig kyrkoherde M. — kallades jag till en hastigt och
svårt insjuknad dagsverkare. Mannen hade under flera år
genom sin okyrkliga och osedliga vandel väckt allmän
förförargelse. Till kyrkan kom han aldrig, och under
söndagarna sysselsatte han sig regelbundet med fiske.
Visserligen hade han i sin ungdom erhållit en god, grundlig
religionsundervisning, men han hade aldrig tagit Guds ord till
hjärtat. Nu hade han plötsligt blifvit angripen af en högst
farlig lunginflammation. Jag träffade honom på det högsta
orolig. Utan rast och ro kastade han sig hit och dit på sin
bädd och spottade blod. »Lider ni mycket?» frågade jag
honom. »O, ja ja!» utropade han. Och i det jag gjorde mig
närmare underrättad om hans smärtor, lade han handen på
bröstet och sade: »Det kroppsliga lidandet är ingenting,
men härinne bränner det mig ända in i själen. Mina
synder! mina synder!» Och nu banade sig en öppen ångerfull
syndabekännelse väg öfver hans läppar, hvilken slutade
därmed, att han enträget bad mig om den heliga nattvarden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
