Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bättring. Bot - Bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 bättring. bot. bön.
Han var för svag för att höra på någon längre förmaning.
Jag sade honom därför blott, att det gällde icke endast att
bekänna sina synder och njuta den heliga nattvarden utan
ock, ifall han blefve frisk, att börja ett nytt lif. »O, herr
pastor», utropade han, »om jag åter blir frisk, så skall jag
besöka kyrkan hvarenda gudstjänst.» Upprepade anfall af
blodspottning hade afbrutit detta samtal. Nu blef den sjuke
något lugnare, och jag kunde därför allvarligen tala till
hans samvete. Han lyssnade med spänd uppmärksamhet till
mina ord, upprepade flera gånger sitt löfte om att ändra
sitt lefverne och flitigt besöka gudstjänsterna och slutade
äfven nu med en liflig begäran om nattvarden. Under
sådana omständigheter ansåg jag mig icke böra neka den sjuke
den dyra måltiden utan lofvade att gifva honom den
följande dag. Hans blick strålade af glädje, när jag lämnade
honom. Följande dag gaf jag honom nattvarden, och han
syntes äfven då vara i samma botfärdiga stämning, aflade
sin syndabekännelse och gjorde sina löften. Hans sinne fick
lugn, och detta verkade välgörande på hans lekamliga
befinnande. Snart inträdde en förbättring, som gjorde raska
framsteg, så att han efter några veckor åter var frisk. Och
hvar tror du, käre läsare, han tillbragte sin nästa söndag
härefter? Jo, ute på sjön och fiskade! I kyrkan såg man
honom aldrig. Nu är han död för en kort tid sedan. —
Denna tilldragelse jämte ett par andra dylika träda hvarje
gång lifligt upp för min själ, när jag ser sjuka omvända
sig i dödsångsten, eller när jag hör talas om bättring på
dödsbädden.
Bön, Herrens.
Bibelställen: Matth. 6: 9—13. Luk. 11: 2—4.
Ordspråk: Fader vår är den fattiges frälsegård. — Många barn, många
Fader vår.
Strötankar: Det finns måhända intet, hvarigenom vi bättre kunna lära känna
vårt eget andliga tillstånd, än genom att lägga märke till huru vi bedja
Fader vår. Gå orden lätt eller tanklöst öfver läpparna, då vittnar det om
stor omogenhet, om slöhet och likgiltighet. Det är dock så viktiga,
innehållsrika ord! Ju mera vi med hela vår fulla själ sluta oss till de ord
vi säga, dess starkare är vårt andliga lif, dess större välsignelse bringar
bönen oss. (D. G. Monrad.) — Fader vår. Formen i Herrens bön
andas en barnslig ande: »Fader». En gemensamhetens ande: »Fader värf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
