Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖN.
93
ers höghet vill följa mig ned i kapellet, så att vi må bedja
tillsamman, innan ni går». Hertigen gick in härpå, och
båda knäböjde för att bedja. Hofpredikanten sade till den
hämndgirige krigaren: »Vill ni ord för ord säga efter den
bön, som Herren Jesus lärde sina lärjungar?» — »Det vill
jag», svarade fursten. Sagdt och gjordt. Hofpredikanten
förestafvade ord för ord och hertigen upprepade dem,
tills de kommo till bönen: »Och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro». Här höll fursten
plötsligen upp. — »Hvarför tiger fursten?» frågade
hofpredikanten. »Vill ni icke vara så god och fortfarande
upprepa mina ord: ’Och förlåt oss etc.’?» — »Jag kan icke»,
svarade fursten. »Då kan icke heller Gud förlåta er, ty det
har han själf sagt. Herren har själf gifvit oss denna bön.
Därför måste ni antingen afstå från er hämnd, eller måste
ni sluta upp med att bedja denna bön; ty att bedja Gud
förlåta er som ni förlåter andra, är att bedja honom
hämnas på er för alla edra synder. Gå nu för att möta er fiende:
Gud skall en gång möta er på domens stora dag.» —
Hertigens järnvilja var bruten. »Nej», sade han, »jag vill först
bedja bönen till slut. Min Gud, inin fader, förlåt mig!
Förlåt mig såsom jag förlåter dem, som brutit emot mig. Och
inled oss icke i frestelse, utan fräls oss från ondo.» — »Amen»,
sade hofpredikanten. — »Amen», upprepade fursten, som nu
förstod Herrens bön bättre än förut, emedan han nu lärt
sig att tillämpa den på sig själf.
Kristligt ädelmod. — Då Karl XII vunnit en stor seger
öfver rjrssarna, frågade han sina generaler, livad han skulle
göra med fångarna. En af dem svarade: »Baka pannkakor!»
hvarmed han ville säga, att konungen borde låta nedsabla
hela hopen, »Ja», svarade Karl, »baka pannkakor!» — Han
lät verkligen också baka pannkakor, och sedan han mättat
fångarna härmed, skänkte han dem friheten och lät dem
draga hem igen. »Har Herren» — sade han — »tillgifvit oss
tiotusen pund, så kunna vi väl skänka vår medtjänare hundra
pänningar», — ty Karl hade nyss förut låtit sin
fältpredikant läsa och förklara evangeliet om den skalkaktige
tjänaren.
Obs. Se äfven exemplen under Förlåtelse och Försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
