Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drinkare. Dryckenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRINKARE. DRYCKENSKAP.
109
tog nu ur fickan några slantar och sade, att det var allt
hvad han ägde. »När jag en gång får så mycket
pännin-gar, som fordras», tillade han, »skall jag köpa dig ett par
skor.» Kort därefter ropade han på sin gesäll och befallde
honom köpa litet brännvin och en kardus. Hans hustru
betraktade honom med en bedröfvad uppsyn och flickan
sade, mildt förebrående: »Dessa pänningar skulle du gömt
till ett par skor åt mig. Jag skall gå efter ett glas vatten.
Mamma säger, att det är den dryck, Gud ämnat oss.» —
»Din mor», inföll han, »lär dig bara dumheter», hvarpå han
i en hviskande ton sade till hustrun: »Jag märker väl,
hvarpå allt går ut: mina barn skola lära att i mitt eget hus se
mig öfver axeln.» — »Nej, käre man», svarade hustrun helt
vänligt; »jag förmanar dem alltid att såsom sin fader vörda
och älska dig; men jag vet, att om du vore litet mera
eftertänksam, skulle du af kärlek till dem och mig bortlägga
bruket af brännvin; ty i ditt hjärta är du lika bedröfvad som
jag öfver den sorgliga belägenhet, i hvilken vi befinna oss,
och ville säkert se oss i bättre omständigheter.» Vid dessa
ord kastade mannen, liksom för första gången, blicken
omkring i rummet och märkte nu dess utblottade tillstånd. Med
tårfyllda ögon betraktande sin sjukliga och nedslagna hustru,
sade han: »Johanna! du föddes icke för att bebo ett sådant
rum.» — »Käre man», svarade hon, »för egen del kan jag
lätt umbära alla bekvämligheter, men för din och våra barns
skull önskade jag att vi vore mindre fattiga; vår
bekymmersamma ställning utesluter oss från allt umgänge med gamla
vänner och bekanta. Ja, vi kunna icke ens komma i
kyrkan och höra Guds ord. Jag har räknat ut, att för de
pänningar, du under två månader kastar ut på brännvin och
tobak, skulle jag och barnen få hvardera en ordentlig
klädning.» Mannen teg en lång stund och såg stirrande
framför sig; därpå sade han med en djup suck: »Kära hustru!
huru har du så länge med tålamod kunnat se mig rusa fram
på fördärfvets väg?» Hustrun svarade icke ett ord, men
förmådde icke tillbakahålla sina tårar. Mannens hjärta var
från denna stund förändradt; med uppriktig ånger öfver
sitt syndiga lefverne erkände han, att orsaken, hvarför han
icke åtlydt sin fromma och tåliga hustrus böner och
förmaningar varit den, att han motstått den helige Andes
vittnesbörd. Han beslöt nu att förändra sitt lefnadssätt och ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
