Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
DRÖMMAR.
Strötankar: Bygg icke för mycket på drömmar, men slå dem icke heller
flyktigt ifrån dig. — Man har indelat drömmarna i 1) gudomliga, hvilka
äro uppenbarelser, om hvad hända skall eller hvad händt har, om hvad
göras eller låtas bör. Dessa kunna icke, få icke förnekas, ty skriften talar
högt och tydligt för dem; 2) naturliga, hvilka äro liksom en återklang af
hvad vi nyss förut tänkt, känt och erinrat oss; 3) djäfvulska, som äro orena
drömmar, hvilka förfölja oss och reta lastarna samt tända icke förut
medvetna begär och önskningar. (Büchner.) —
Ej långt från solens gyllne portar klara
Där finns en port utaf kristall också,
Som öppnar sig — så plär hans vana vara —
Kort innan dagen ses i ljus framgå.
Ur denna port de hulda drömmar fara,
Som Herren sänder till de fromma få.
En anvisning i drömmen. — En missionär var på
vägen hem från en bönesammankomst och bar i handen
några hvita rosor, hvilka någon förärat honom. När han
gått ett stycke af vägen, märkte han, att en främling följde
efter och ifrigt sökte hinna fram till honom. När han
slutligen stannade och frågade efter främlingens begäran, sade
denne, att han var en invandrare, som under sin resa öfver
hafvet i en dröm fått uppmaning att tala med en man, som
bar hvita rosor; af denne man skulle han erhålla en bibel
och blifva undervisad om salighetens väg. Missionären
uppfyllde både det ena och det andra, och denne främling blef
sedermera en framstående evangelii förkunnare.
En välsignelserik dröm. — En ung kvinna berättade
en gång en dröm, som ländt till välsignelse för såväl henne
själf som andra. Hennes dröm var denna: Hon var i
himmelen och såg alla dem, som stodo i hvita kläder framför
Lammets tron, bära gyllene kronor på sina hufvuden. Och
i alla kronorna blixtrade många dyrbara ädelstenar. »Hvad
betyda dessa ädelstenar?» frågade hon den, som stod henne
närmast. — »Det är de själar, hvilka vi genom Guds nåd
fört in på salighetens väg.» Då förde hon banden till sitt
hufvud, på hvilket äfven satt en krona, men ack, hon hade
icke en enda ädelsten däri. En känsla af djup ånger och
blygsel fyllde hennes hjärta. Då vaknade hon. Det var
visserligen blott en dröm, men djupt gripen sjönk hon på sina
knän och lofvade Herren att från den stunden göra allt för
att vinna själar för honom. — Med Guds hjälp blef hon
också sitt löfte trogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
