- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
116

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

DÖ.

led, och sedan man svarat, att klockan var nio, utropade han:
»Nu har jag öfvervunnit!» Sedan han sagt dessa orden,
afsomnade han.

Den döende studenten. — En student låg en gång
sjuk i Wittenberg. Doktor Luther besökte honom med
anledning häraf, och sedan han en stund talat med honom, sade
han: »Yet du hvad, min son, det står ganska illa till med
dig, och efter all sannolikhet kommer du snart att taga
afsked af denna världen. Nu vet du väl, att du har fört ett
syndigt lefverne och icke hållit Guds bud. Huru vill du
bestå för Gud ? Hvad har du att bringa fram för hans
heliga ansikte?» Den sjuke svarade: »Herr doktor, jag har
ingenting annat att föra med mig än ett hjärta, som är
genomträngdt af ånger och bedröfvelse öfver mina synder,
och som blickar upp till min försonares utgjutna blod, samt
är fullt af goda föresatser, ifall Herren vill låta mig lefva.»
— »Nå väl», återtog Luther, »det var icke så litet det; är
du så beredd, så må du gå min son, i Guds namn. Du lärer
då blifva en välkommen gäst i Guds rike.»

Kristus Öfverallt. — En missionär i Indien kallades till
en omvänd infödings dödsbädd. Det var en kvinna. Han
frågade, huru hon kände sitt själstillstånd vid dödens
annalkande. Hon lade då sin hand på hjärtat och utropade: »Salig,
salig, ty jag har Kristus här», hvarefter hon pekande mot
himmelen tillade: »och Kristus där!*

Från skilda dödsläger.

A) De gudfruktigas död.

Hon kunde icke sjunka. — »Moder», frågade en
troende son sin döende moder, »är du nu icke rädd för att
sjunka i djupet?» — Förundrad blickade hon upp på honom
och sade: »Sjunka? Kan man väl sjunka genom en klippa?
Jag står på min klippa Jesus Kristus, jag sjunker
sannerligen icke!»

Han dog på Jesu förtjänst. — En soldat hade på
slagfältet blifvit dödligt sårad. Han låg på marken med
hopknäppta händer under bön till Gud och väntade med
stilla undergifvenhet på att dö. Hans befälhafvare red i
detsamma förbi och fick se, huru den redlige alltid plikttrogne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free