Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖ.
117
soldaten låg i sitt blod samt tilltalade honom medlidsamt.
—-»Jag har snart slutat», sade den den döende krigaren med
sorgfri, ännu i döden frimodig blick, »men jag dör glad på
min frälsares förtjänst.»
Luthers död. — Doktor Martin Luther, vår store
lärofader, dog i sin födelsestad Eisleben i Tyskland den 18
februari 1546. När han kände att han snart skulle dö, bad han
följande bön: »O min himmelske fader, min Gud och vår
herre Jesu Kristi fader, du all hugsvalelsens Gud! Jag
tackar dig, att du för mig uppenbarat din käre son, Jesus
Kristus, på hvilken jag tror, den jag hafver predikat och bekänt
den jag hafver älskat och prisat, men hvilken den lede
påfven och alla gudlösa förfölja, skända och försmäda. Jag
beder dig, min Herre Jesus Kristus, låt min själ blifva dig
anbefalld ! O himmelske fader, om jag än måste nu lämna denna
kropp och ryckas bort ur detta lif, så vet jag dock för visso,
att jag hos dig skall evigt förblifva, och att ingen skall rycka
mig ur dina händer.» Därefter läste Luther Joh. 3: 16 och
Ps. 68: 21. Sedan han härpå af läkaren mottagit ett
läkemedel, upprede han tre gånger efter hvarandra: »Fader, jag
befaller min anda i dina händer! Du hafver mig återlöst,
du trofaste Gud!» — Sedan han sålunda befallt sin anda i
Guds händer, blef han liggande stilla och orörlig. Härunder
frågade honom tvenne bland många närvarande vänner:
»Ärevördige fader, viljen I ståndaktigt dö på Kristus och
läran, såsom I den predikat?» Härtill svarade L. ett högt
och för alla hörbart »ja!«, hvarefter han sof en fjärdedels
timme och insomnade sedan med en djup suck så stilla och
lugnt, att han icke mer rörde ens ett finger.
Den döende fåraherden. —En simpel fåraherdeskötte
helt stilla och obemärkt sitt kall, och man visste om honom
icke annat än att han i ungdomen erhållit en kristlig
undervisning, var noga med uppfyllandet af sina åligganden och,
så snart tillfälle därtill erbjöd sig, besökte Guds hus. Då
han en gång allvarsamt insjuknat, sade han helt vänligt åt
den tillkallade prästen: »Käre herr pastor! jag har bedt er
hälsa på mig i afsikt att få säga er farväl; ty Herren
Kristus är här för att hämta mig till sig i himmelen. Kristus
är min, och med honom är allt mitt. Här i världen har jag
endast varit en fattig och ringa herde, likväl känner jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
