Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
DÖDEN.
Liknelser: De troendes död liknar biet, som förlorat sin gadd; han ma surra
omkring den kristne och hota honom huru mycket som helst, men han
kan icke skada honom. — Hvad är döden för den kristne? Han är en
vunnen slaktning, segerkronans vinnande, rustningens afläggande. — Den
trötte vandringsmannen längtar hem. Döden är en vagn, som kommer
ner från himmelen för att hemföra en återlöst själ. — Klart! ropar
tågföraren, och efter några minuter ilar tåget bort. Gif akt! Du har endast
några minuter, under hvilka du får stanna på lefnadsstafionen; gif noga
akt, så att du icke har försummat eller glömt bort något, när den store
föraren ropar" sitt »klart!» och det stora lokomotiv, som kallas döden, är
förspändt för att föra dig bort från din lefnadsstation. (Auerbach.)
Ordspråk: I dag röd, i morgon död. — Döden blåser ej i horn. — Döden
tar inga mutor. — Döden är den sista rätten. — Döden är viss, men
stunden oviss. -— Dödsfruktan är värre än själfva döden.
Strötankar: Kärleken vill skapa harmoni och måste då också vilja bringa till
upplösning lidandets dissonans. — 1 döden når disharmonien sin spets
—-döden är de lekamliga krafternas bankrutt. Därmed är ban den »ytterste
fienden». Men såsom fiende skall han öfvervinnas, om den eviga
harmoniens sabbat skall gå in. Guds kraft, den eviga kärlekens kraft, skall
besegra honom. När detta skett, är det stora sabbatsåret, det rätta
jubel-och klängåret, för handen. (P. Wikner.) ■— Om lifvet möjligen beröfvat
mig allt, hvad mitt förstånd funnit klart, mitt öga skönt och mitt hjärta
med sig själf sammanvuxet, i döden vill jag dock ha något kvar: vissheten
att jag går till Gud, till honom som min själ älskar. — »Jag vet på hvem
jag tror, när dödens timme nalkas» — den vissheten vill jag sist lämna
ifrån mig. fP. Wikner.) — Hvad är vårt lif? En väntan på döden.
(J. Gerhard.) — Att sysselsätta sig med tanken på döden är det sanna
lifvet. Vänta döden hvarje stund, ty han har dig alltid i tankarna. (J.
Gerhard.) — Den rättfärdige ler aldrig mera himmelskt än på sjuk- och
dödssängen, och den förtappade aldrig hemskare än där. — Naturen är död,
om den icke lifvas af människors närvaro, emedan dessa äro naturens
herrar. Människan är död, om hon icke lifvas af himmelens herres närvaro.
Några siffror. — Man beräknar att jordens folkmängd
i närvarande stund utgör ungefär 1,600 millioner själar.
Beräkna vi nu med de gamle en mansålder till trettiofem år, så
måste under denna tid 1,600 millioner människovarelser
födas och ungefär lika många bortkallas af döden.
Följaktligen måste ungefär 130,000 dagligen gå in i evigheten, 5,500
hvarje timme eller bortemot 100 i hvarje minut. — Käre
läsare, tänk härpå! Bered dig! Vaka och bed! — I
sammanhang med ofvanstående siffror kan nämnas, att en lärd
beräknat, att redan så många människor lefvat i världen, att
på hvarje kvadratfot fast land skulle komma fem människor.
För att bereda grafvar åt alla dessa skulle hela jorden alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
