Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döma. Dom - Ed. Mened
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖMA. DOM. ED. MENED.
125
frågade mig, hvarför jag hade ljus i mitt rum under natten,
svarade jag honom: ’Dina andra barn bortslösa sin dyrbara
tid med att sofva, under det att jag ensam vakar med bön
till Gud.’ Min fader svarade: ’Käre son, det är bättre för
dig att sofva, än att tänka och tala illa om dina bröder’.»
Ed. Mened. (Se äfven Svärja.)
Bibelställen: 3 Mos. 6: 3, 5. 5 Mos. 7: 8. Jos. 2: 17. Dom. 21: 5. 1 Sam.
14: 26. Jer. 11: 5. Matth. 5: 33. Luk. 1: 73. Ebr. 7: 20.
Bibliska exempel: Ed har svurits af: Elieser (1 Mos. 24:8); Josia (2 Kron.
26: 13); präster och leviter (Esra 10: 5); Gud (Es. 45: 23); Herodes
(Matth. 14: 7); Jesus; Paulus; Petrus.
Strötankar: Edén af människor är ett högtidligt åberopande af Gud såsom
vittne att man talar sanning och vill hålla hvad man lofvat, och såsom
hämnare, ifall man talar osanning eller bryter sitt löfte. Edén skall afse
1) Guds ära, 2) slitandet af en tvist mellan människor, 3) beståendet af
tro och lofven. — Mened är en falsk ed, som tillfogar den svärjande skada
(men) till själ och kropp.
Ett trovärdigt vittne. Man berättar om skalden Petrarka
(f. 1304 † 1374 i Italien), att en gång då ett antal vittnen,
bland hvilka han befann sig, skulle aflägga eden, domaren
förestafvade den på vanligt sätt, tills han kom till skalden,
som han utan att affordra någon ed gick förbi med den
anmärkningen: »Hvad dig beträffar, Petrarka, så är ett ord
nog.» Det var ett utomordentligt erkännande, som härmed
ägnades denne mans karaktär.
Herren låter icke gäcka sig. — Följande tilldragelse
har blifvit meddelad från tillförlitlig person, som gått i
borgen för hennes sanning: I närheten af Gera (Tyskland) lefde
för blott några år sedan en man vid namn Stumpf jämte
två söner, hvilka tillsammans, fader och söner, föröfvade
nästan alla stölder, som förekommo i den trakten. Blef
någon stöld begången, genast hette det: »Nu hafva Stumpfarna
varit framme igen». Och vanligtvis förhöll det sig äfven
så. Men då för tiden tillät lagen tjufvar att fria sig
genom värjemålsed. Den äldre Stumpf yttrade därför ofta:
»Svärja skall jag, om jag också skall svärja tungan ur
halsen på mig.» Hvad hände? Det dröjde icke länge, förrän
tungan hängde ute ur munnen på Stumpf. Kom han i en
by eller stad, stoppade han in den i munnen, så att båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
