- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
137

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Familj. Hem. Hushåll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137 FAMILJ. HEM. HUSHALL.



hushåll är så väl ordnadt, och dock ser man dig aldrig göra
något särskilt! Vi andra arbeta också samt spara icke
någon möda, och likväl vill det icke bära sig och gå ihop.» —
»Jag vet icke hvad orsaken kan vara härtill, om icke mina
tre rådgifvare, hvilka jag har att tacka för mycket», svarade
mannen. — »Dina tre rådgifvare, hvad vill det säga, och
hvilka äro de?» — »Jo, tuppen, katten och hunden.» — »Var
så god och drif icke spektakel med mig!» — »Nej visst icke,
det är rena allvaret! Hvarje morgon i soluppgången
kommer tuppen och ropar: Stig upp! Därefter kommer katten,
sätter sig framför spiseln, putsar sig med all flit och ropar:
Gör dig snygg! Och slutligen kommer hunden, som ger akt
på hvar och en, som går in och ut, känner vän och fiende
och ropar på sitt sätt: Gif akt!» — »Ah, nu förstår jag.
Du vill säga mig: Flit, renlighet och aktsamhet hjälpa dig
att beställa om ditt hus. Det är nog riktigt, att du har de
rätta rådgifvarna.» — Om hvar och en hade sådana »husråd»
och verkligen togo råd af dem, så skulle det gå bättre
mångenstädes, än hvad det nu gör.

Ett förståndigt äkta par. — Jag känner ett gift par,
berättelsen är af herr R. O., som lät reta sig af hvarjehanda
små förstämningar och därigenom beredde sig många
ledsamma stunder. De älskade dock verkligen hvarandra och
hade mer sundt människoförstånd än många andra. De
öfverlade därför en dag, huru detta sakernas tillstånd måtte kunna
blifva afhjälpt. De kommo då öfverens om, att när Johan,
så hette mannen, haft någon ledsamhet vid arbetet, så skulle
han vid hemkomsten bära mössan på ena örat, på det att
Mina, hustrun, då måtte göra sitt bästa för att göra honom
glad igen. Om däremot Minas goda lynne blifvit bräkt ur
jämvikt genom några förtretligheter inom köksvärlden, skulle
hon vid Johans hemkomst hafva den ena snippen af sitt
förkläde uppviken, på det han i så fall måtte vara älskvärdare
än vanligt. Resultatet öfverträffade alla förväntningar, och
mången glad hemtreflig afton upplefde de med hvarandra
hvilken eljes skulle blifvit tillbringad i hög’ grad otrefligt.
Men en gång råkade do i stor förlägenhet. Ty en afton
återvände Johan hem med mössan betydligt på sned. Men
huru stor blef icke hans häpenhet, då han vid sitt inträde
fann, att Mina också hade sitt förkläde uppfäst. Hvad var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free