Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fresta. Frestelse. Anfäktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
FRESTA. FRESTELSE. ANFÄKTELSE. 152
att satan, när han kommer med en frestelse, må finna dig
arbetande i vinberget. Om fågeln flyger högt i luften, är
han säker, men om han förblifver sittande på en gren, löper
han faran att skjutas. Oin en kristen sitter stilla och
overksam, så skjuter djäfvulen efter honom med sina glödande
pilar.»
En fyrbåk i lifvets frestelser. — Sonen till en
landtman stod i begrepp att lämna hemmet för att begifva sig
till staden. En from man sade till honom vid afskedet:
»Betänk nu, min vän, att du kommer att blifva utsatt för många
frestelser, och att ditt skepp befinner sig på ett farligt haf».
— »Jag vet det mycket väl», sade ynglingen, i det han tog
upp en bibel ur fickan, »men ser ni, Guds ord skall leda
mig, och på så sätt skall jag lyckligt komma fram till
målet.»
En svår frestelse. — I Nordamerika lefde för några
år sedan en gammal hederlig godsägare vid namn
Korpe-ning, som var vida känd för sin välgörenhet. En gång kom
det dyr tid i landet, då öppnade han godvilligt sitt
spannmålsmagasin för de fattiga. Så snart ryktet härom blifvit
spridt, strömmade naturligtvis många till utan pänningar,
men Korpening hade beslutit att lämna sina gåfvor endast
till fattiga, hvilka ej bodde alltför långt borta. En man,
som en dag kom långväga, blef därför afvisad. Mannen
aflägsnade sig och ingen tänkte vidare på honom. Men emot
aftonen hörde Korpening, att någon person på ett misstänkt
sätt smög sig bakom spannmålsboden. Han gömde sig
därför jämte en af sina tjänare och höll vakt. Snart framkom den
långväga främlingen, som blifvit afvisad på dagen, och
började fylla sin säck, men med en långsamhet och förlägenhet,
som tillkännagaf, att han rönte ett invärtes motstånd. Detta
väckte åskådarnas förundran, hvadan de höllo sig stilla.
Sedan säcken fyllts, band han ihop den, men skyndade sig icke
bort som personer, hvilka gå dylika vägar, bruka göra. Nej,
han blef stående, och man kunde tydligt märka, att han
befann sig i en häftig strid med sig själf. Ändtligen fattade
han sitt beslut, löste åter upp säcken och tömde den, i det
han sade: »Jag vill ännu en dag vänta på Herrens hjälp.»
Mannen gick bort i all stillhet, men hans hopp och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
