Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Får. Herde. Lamm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅR. HERDE. LAMM. 167
den kallade det. Dock lät han aldrig något får gå ifrån sig
utan att han förut gifvit det något eller också smekt det;
»ty», sade herden, »dessa djur äro så förståndiga som en
människa och ingen bedrager dem två gånger.»
Den gode herden. — Amalia, en liten flicka om fyra
år, insjuknade svårt, så att man trodde hennes död vara
nära förestående.— »Fruktar du icke att dö?» frågade henne
tant Anna. — »Nej, kära tant», blef svaret. — »Men fruktar
du icke att dö och sedan sänkas ner i den djupa, mörka
grafven?» — »Nej, nej, kära tant», svarade den älskliga
flickan med leende min, »ty Kristus, den gode herden, skall
sörja för mig, och bibeln säger ju, att han skall samla
lammen i sin famn och bära dem i sitt sköte.» — »Ja, kära
Amalia», svarade tanten, »Kristus skall taga dig och alla
barn, som älska honom, i sina armar och beskydda dem.»
Ett af Jesu lamm. — När den lilla Ebba var sju år
kom hon ut på landet till sin tant för att tillbringa någon
tid hos henne. Denna, som var en uppriktig kristen,
berättar, huru det utgjorde hennes stora glädje att gifva akt
på den lilla. Frä’saren arbetade uppenbart på barnets själ,
det gaf sig tydligen tillkänna i de minsta omständigheter
under hvardagslifvet. Ebba kände oeh älskade Jesus ocli
visste sig säker under den gode herdens skydd (Ps. 23: 1),
om hon var i förlägenhet om något, vände hon sig till
honom, om hvilken det heter: »Han skall föda sin hjord som
en herde, han skall församla lammen i sin famn och fordra
de lammdigra» (Es. 40: 11). — Tanten märkte ofta, att den
lilla, när hon gick upp eller ned för trappan, alltid lämnade
ett rum mellan sig och väggen eller ledstången. När
tanten en gång frågade: »Hvarför går du icke in till ledstången,
Ebba?» svarade hon: »Emedan jag måste lämna något rum
för honom, tant lilla.» — »Hvilken honom, kära barn?» —
»Ack, för den käre frälsaren, tant lilla, han går alltid med
mig upp och ned.» — Den gode herden hade dragit sitt lilla
lamm så nära sig, att ingenting var för detsamma vissare,
än att han var hos det. Nu är icke Ebba vidare något barn,
men kärleken till Kristus är ännu en dyrbar klenod för
henne och tanken att få vara när honom evigt är hennes
ljufvaste förhoppning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
