- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
193

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förnuft. Förstånd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRNUFT. FÖRSTÅND.

193

dömen, att skilja mellan ondt och godt. ■— Förnuftet är den högsta
yttringen af människans andliga natur, det är förmågan att fatta det
öfver-sinnliga, ehuru ordet ofta icke utmärker något annat än tankeförmågan
eller förståndet. Förnuftet kan af sig själf med all möjlig utbildning icke
upptäcka vägen till saligheten. Det finner väl, att vi, då vi göra illa,
skilja oss ifrån Guds gemenskap, hvadan ock sinnesoro och samvetsagg
förorsakas; men det kan icke bestämma viljan, det kan icke göra det
gjorda ogjordt, det kan icke uppfinna något fullt tillfredsställande
försoningsmedel, hvilket det gudomliga ordet ensamt uppenbarar oss.
Strötankar: Förnuftets sista steg är att erkänna, att det gifves en ofantlig
mängd saker, som öfverstiga vårt förnuft. (Pascal.) — Kristi lara, hvilken
nyare tidens störste tänkare, Leibnitz, älskat och försvarat, och med hvilken
hans själsförvant i forntiden, Plato, i de flesta punkter nästan ordagrannt
sammanstämmer — en sådan lära behöfver ej frukta något från förnuftets
sida. Endast oförnuftet har kunnat göra några anfall mot henne.
Oförnuftets seger är alltid endast skenbar. (C. J. Boström.) — Yi skola vidga
vår ande till storheten af de gudomliga hemligheterna, icke inskränka
dessa till litenheten af vår andes tankesfär. (Baco af Verulam.) — De
mänskliga tingen måste man känna för att älska dem, de gudomliga åter
måste man älska för att känna dem. (Pascal.) — Hvad ögat och örat är
för kroppen det är förnuftet för själen. Jag behöfver det för att
>för-nimma» Gud.

Under förnuftets spira.— När man under den franska

revolutionen hade tagit sitt förnuft så pass mycket till fånga,
att man var betänkt på att afskaffa förnuftets gudinna och i
stället sätta Gud eller åtminstone ett högsta väsen på tronen,
och talade om att fira en fest till ära för detta högsta väsen,
hände det sig, att en liten gosse begick en stöld. Hans moder
frågade honom i vrede: »Olycklige! Hvad har förledt dig
till ett sådant brott?» Gossen svarade: »Jag har skyndat mig
att begå denna stöld, emedan man öfverallt talar om att
Gud snart åter skall sättas in i sin värdighet, och då får
man icke stjäla mera.»

Förnuftets gudinna. — Sedan franska revolutionens
vågor nått Tyskland, beslöt man på flera ställen därstädes
att handla i öfverensstämmelse med läromästarna i Paris.
Och för att icke i någon mån vara sämre än dessa, uppsatte
invånarna i staden Mainz en kvinna på altaret i S:t
Peterskyrkan och förklarade henne för förnuftets gudinna. Detta
skedde 1792. Denna kvinnas slut var förskräckligt. Flera
år härefter kallades domprosten Nickel till en ensam,
öfvergifven kvinna. Han fann henne i en högst usel
vindskammare i det eländigaste tillstånd för både kropp och själ.
Det var förnuftets gudinna från S:t Peter. Domprosten af-

13 — Nilson, De bibi. hnfvudbegreppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free