Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
FÖRSYN.
Vår befälhafvare och förare är Gud, som icke blott vill, utan äfven är
mäktig att styra och rädda skeppet, så att, om det ock öfverfalles och
slungas hit och dit af svåra stormar och sjöar, det likväl obrutet och
oför-därfvadt kan komma till land och hamn. Han har lofvat att hjälpa oss,
om vi blott flitigt och allvarligt bedja och anropa honom om styrande och
hjälp, skydd och beskärm. (M. Luther.) — Den, som redan under 30,
40, 50 år erfarit idel prof på Guds försyn, bör icke hafva någon onödig
omsorg för de återstående dagarna af lifvet. (Lavater.J
Herren skyddar sina redskap. — Luther gick en dag
och spatserade jämte sin vän Alexis. De båda vännerna
gingo arm i arm, då ett häftigt åskväder utbröt. Blixt jagade
blixt, och slutligen träffade en åskstråle Alexis, så att han föll
död ner vid Luthers sida.
Oväntad räddning. — Johan Baker reste en dag från
Zeist nära Utrecht till Neuwied och medförde en betydlig
pänningsumma jämte guldur och andra dyrbara saker.
Emellan Cleve och Köln gick vägen genom en milslång skog,
hvilken vid denna tid (1797) var mycket osäker, emedan en
skara franska landstrykare uppehöllo sig där. Dessa liade
dagen förut mördat en resande, hvarom dock Baker var
okunnig. Emelltid öfverfölls han snart af en stor ångest,
hvilken han förgäfves sökte fördrifva. Snart upphanns han
af en person, som frågade, hvad tiden led på aftonen.
Innan B. besvarat frågan, framrusade ur tjocka skogen tre
andra karlar och affordrade honom hans pänningar. Han
öfverlämnade genast sin börs. Men de öfverföllo honom i
alla fall och misshandlade honom på det grufligaste. Han
bad om försköning för sitt lif. Men de aktade ej hans bön.
— I detsamma kommo tvenne ryttare ridande i fullt galopp.
Så snart rånarna märkte detta, lämnade de sitt olyckliga
offer nästan döende. Ryttarna förde Baker i sanslöst
tillstånd till närmaste by, där han snart kom till sig själf. När
husägaren hörde, i hvilken fara han sväfvat, utropade han
under djup rörelse: »Ni måste sannerligen såsom ett Guds
barn stå under hans synnerliga omvårdnad. Då jag i dag
på morgonen gick af och an i min trädgård, tvingades jag
helt hastigt af en dunkel, men oemotståndlig känsla, att sända
ut tvenne ryttare för att efterspana röfvarna, hvilka
föregående natt mördat en resande. Jag ville först uppskjuta
därmed till eftermiddagen, men öfverfölls då af stor ångest;
det svartnade för mina ögon, så att jag icke förmådde ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
