Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
FÖRSYN.
dock den enes var tyngre än den andres. Den som fått den
tyngre trodde, att hans bulle var illa bakad och föreslog
därför ett byte. Så skedde äfven. Följande dag såg
konungen blott den af de blinde, som ropat: »Den konungen
vill hjälpa, han varder hulpen.» Den andre var borta.
Konungen gick och frågade honom, hvar han gjort af sin bulle.
»Den bytte jag bort i går till min kamrat, emedan han var
så tung och därför troligen illa bakad.» —Då sade konungen:
»Din kamrat hade dock rätt, då han sade, att den Gud vill
hjälpa, han varder hulpen.» Samma bekännelse nödgades
äfven den nu bedröfvade blinde göra sig själf.
Guds vägar. — Underbar och härlig är berättelsen om
de tre patriarkerna: Abraham, Isak och Jakob. Abraham var
länge barnlös och blef dock en fader till många folk (1 Mos.
17: 5). Isak välsignade den han icke ville välsigna, och det
var dock den rätte, ty välsignelsen var lofvad Jakob och
icke Esau (1 Mos. 25: 23). Jakob blef bedragen af Laban,
såsom han hade bedragit sin fader, ty han måste mot sin
vilja gifta sig med Lea, och dock var lion den rätta, ty Lea
och icke Rachel blef Jesu stammoder (1 Mos. 129: 17). Så
underbart för Herren i sin försyn igenom sina rådslut och
korsar människornas planer.
Guds vedergällande försyn. — Det var krig. Ett
husarregemente hade mot aftonen fått order att förhålla sig
alldeles tyst under sin marsch; ingen fick rida ur ledet.
Öfverträdde någon ordern, skulle han hängas. En husar kunde
emellertid icke afhålla sig från att somna, och hans häst,
som var hungrig, vek därför åt sidan för att beta på
vägkanten. Kamraterna väckte honom flera gånger, men lika
ofta insomnade han ånyo, så att de omsider tröttnade att
påminna honom. Hans liäst tog slutligen ett hopp öfver diket
för att komma åt en grön tufva, som lyste så vacker i
småskogen. Men i detsamma kom öfversten fram och ropade:
»karl, hvad gör du! du måste hängas!» Nu jämrade sig
husaren ömkligen och bad om nåd, men allt förgäfves. »Det
första passande träd vi komma till är ditt dödsträd», ropade
öfversten till honom. »Vill du bedja, så gör det nu, snart är
det för sent.» Snart kommo de till ott lämpligt träd, och
där skulle straffet verkställas. När den lifdömde såg stället,
slog han sig för sitt bröst och utropade: »Herre,barmhärtige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
