Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föräldrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
FÖRÄLDRAR.
— Mina barn äro min största rikedom, min bästa skatt, ty allt hvad jag
genom Guds välsignelse förvärfvat måste jag lämna efter mig i världen.
Men mina barn hoppas jag få taga med till himmelen. (Schuppius.)
Hur uppfostrar du dina barn? — En döende yngling
sade en gång till sin fader: »Fader, jag är nära döden, och
jag vet, att jag går förlorad. När jag är död, så begraf
mig vid vägen, som går till ditt hästbete. När du då tre gånger
om dagen går förbi min graf, så glöm icke, att din stackars
förlorade son ligger där, och att han aldrig hört ett
uppmuntrande ord, aldrig ett godt ord, och aldrig en bön från
din mun. Du har aldrig talat med mig om Gud, aldrig haft
ett ord att säga om min själs salighet.» — Detta är i hög
grad gripande ord, som ett döende barn en gång ställde till
sin fader. — Gud hjälpe oss att uppfostra våra barn för
himmelen!
En faders offer. — Vid ett nordamerikanskt
missionssällskaps årsfest anmälde sig en älsklig gosse om femton år
att gå ut för att arbeta på hedningarnas omvändelse. Hans
fader, en d:r Brown, som äfven var närvarande, men icke
hade någon aning om sin sons beslut, sade med gladt hjärta:
»Gud bevare mig från att lägga något hinder i vägen för
min son. Jag är ense med honom, när han vill offra sig åt
Kristus och kyrkan.»
Ett varnande exempel för föräldrar. — Biskop J.
Wingård berättar i sin lefnadsbeskrifning följande: Min
fattigdom nödgade mig att mottaga kondition hos presidenten
baron H. för att handleda hans båda äldre söner vid
akademien. Här träffade jag ett i flera hänseenden svårt ställe.
Uppfostringen var här nästan enligt Rousseaus Emile. Man
fick icke på ringaste sätt tvinga barnen, hvilka därför,
lefvande i ett slags naturtillstånd, gjorde flera utsväfningar vid
akademien, hvarföre jag som deras lärare hade mycken
förtret. Hvad som härvid var värst, det var att äldsta sonen,
baron Nils, blef den, som ruinerade sin far. En öfverdrifven
kärlek kunde icke neka honom någon utgift. En böjelse
från barndomen att förtära starka drycker gjorde honom
vid 20 års ålder till en fullkomlig fyllhund. En öfverdrifven
flathet hos föräldrarna hindrade ej början af detta begär,
som lade honom vid 27 års ålder i grafven, sedan han åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
