Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRIGHET.
223
gång. Tio öre kunde lian icke rädda, det var klart, men
möjligen fem, med hvilka han kunde betala afgiften vid
tullbommen. »Nå», sade han, »om jag tar ett halft dussin af
hvardera slaget, vill ni då icke lämna mig dem för
trettiofem öre?» — »Ack då», svarade mannen, »jag har ju sagt
er priset en gång, se’n må ni göra efter behag.» Under det
de talade härom, höll en åkare i förbifarten för att köpa
sig ett dussin ostron. När han varseblef den gamle mannen,
som såg så hungrig och eländig ut, kastade han till honom
en slant och sade till ostronhandlaren att han skulle gifva
den fattige stackaren ostron för den, hvarefter han for
vidare. Den stackars uslingen sträckte ut sin darrande hand
efter slanten, och sedan han fått fatt i den, frågade han:» Får
jag ett halft dussin af hvardera slaget för trettiofem öre?»
— »Nej, jude!» svarade den andre. — »Då behåller jag
pän-ningarna», sade den gamle, stoppade dem på sig och gick lika
hungrig därifrån. Förnöjd gick han genom tullen, men var
snart så svag, att han, innan han uppnådde sitt hem, dukade
under af vanmakt och blef liggande midt på landsvägen.
Här fann honom ett mjölkbud, som förde honom döende hem.
Vakten eder för girighet. — Följande berättelse om
en girig kvinna hafva vi läst i någon tidskrift: I H. dog för
några år sedan en gammal ogift kvinna, som under hela sitt
lif arbetat på att skrapa ihop penningar, och genom att se
på dem och gång på gång räkna dem beredde hon sig sitt
enda nöje. Då hon låg på sin dödsbädd, kommo några
grannar för att trösta henne; men hon gjorde en afböjande
rörelse med handen, därpå lösgjorde hon med stor möda från
sitt hår en liten nyckel, med hvilken hon bad en af de
närvarande att öppna en låda och taga fram en ask med
guldmynt. Åsynen af dessa fröjdade henne mycket. Hastigt
samlade hon sina sista krafter, ryckte till sig en del af
guldmynten, stoppade dem i munnen och — dog.
En bild af girigheten. — Kineserna hafva ett slags
fåglar, hvilka de använda vid fiskfångst. De binda ett snöre
om deras hals, så att de visserligen kunna hämta luft, men
ingenting svälja. Därpå -låta de dem flyga. De störta sig
då i vattnet för att med sina näbbar fånga fisk. All den
stund de icke kunna svälja något, föra de fisken till sina
herrar, hvilka gärna förtära den. Dessa fåglar äro lika de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
