- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
228

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glädje. Fröjd - Granne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

GLÄDJE. FBÖJD. GRANNE.

ty jag vet alldeles säkert, att fastän jag måste dö, skall jag
dock genom döden ingå i himmelen och njuta den eviga
saligheten. Däraf kommer mitt hjärtas glädje, att jag med
Paulus kan säga: Jag åstundar skiljas hädan och vara när
Kristus. Ty för mig är lifvet Kristus och döden en vinning».

Granne.

Bibelställen: Ps. 31: 12; 79: 4. Ordspr. 27: 10. Luk. 10: 29, 36.

Ordspråk: En god granne är halfva lifvet. — En elak granne är en daglig

skärseld. — Det är icke ens fel, att två träta.

Den största plågan. — Under ett krigståg blef en polsk
adelsman mycket svårt sårad så att inälfvorna gåfvo sig ut.
Full af medlidande frågade honom då konung Ladislaus, om
han kände svåra plågor. »Ja», sade adelsmannen, »men icke
på långt när så svåra som de, hvilka jag redan måst utstå
där hemma af min elake granne.»

De båda grannarna. — En allvarlig kristen i N. hade
till granne en elak bryggare, hvars vänskap han med
åtskilliga kärleksverk förgäfves sökt vinna. En gång, då den
hårdhjärtade mannen saknade erforderliga medel för
drif-vandet af sitt handtverk, gick han förgäfves omkring till
alla, hvilka han trodde hade pänningar att låna ut.
Slutligen fick grannen vetskap om hans förlägenhet och gick
då med så mycket pänningar, som bryggaren behöfde, till
prästen och bad honom framlämna dem utan att säga
hvarifrån de kommo. — Bryggaren emottog under många
tacksägelser pänningarna, och då de efter någon tid återbetaltes,
sade han sig aldrig hafva haft så mycken nytta af några
medel som dessa, öfver hvilka en riklig välsignelse tycktes
hvila. »Så-å!» sade prästen, »och vet ni hvarifrån jag fått
dem? De hafva kommit från er granne, som hörde er
förlägenhet och önskade vara er till tjänst.» — »Det var väl
ni ej sagt det förut», svarade bryggaren, »ty då hade jag
ej mottagit dem.» — »Nå, vet ni, hvarifrån välsignelsen
kommit?» frågade prästen. Bryggaren teg. »Välsignelsen
har kommit genom de böner, eder granne för er uppsändt
till Gud», fortfor prästen. »Vår Herre har bönhört den
fromme mannen. Bed nu själf samme Gud, att han genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free