Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
GUD.
stor skillnad mellan att tro en Gud och tro på en Gud. — Att fröjda sig
öfver vär[dens skönhet utan att tänka på Skaparen är att likna ett barn,
som finner sitt behag i förgyllningen och den vackra titelplanschen hos en
bok, utan att bekymra sig det minsta om innehållet. —• Kyrkofadern
Augustinus säger i sina bekännelser: »Jag frågade jorden: Ar du Gud?
Hon svarade: Nej, jag är det icke, och allt hvad som finnes uppå henne
bekände detsamma. Jag frågade hafvet och djupen och allt hvad som
däri lefver och röres, och det svarade: Vi äro icke din Gud, sök högre.
Jag frågade de blåsande vindarna, och hela luften med alla hennes
invånare svarade: Jag är icke Gud. Jag frågade himmelen, solen, månen och
stjärnorna och de sade: Icke heller vi äro den Gud, som du söker. Och
jag sade då till alla ting, som omgåfvo mig: I hafven sagt mig, att I icke
ären Gud, så sägen mig då något om honom, och de ropade alla med hög
röst: Han har skapat oss! Han har skapat oss! — Likasom tjufven icke
vill hafva någon domare, så vill den gudlöse icke hafva någon Gud. —
>Hvar finnes Gud?» frågade en narr en vis. »Ilan finnes icke i ditt
hjärta», svarade den vise, »ty då skulle du icke fråga som du nu gör.»
(Koran.) — Må ingenting vara stort, högt eller angenämt för dig utom
Gud allena och hvad som är af honom. En själ, som älskar Gud aktar
allting ringa utom honom. (Kempis.)
Gud! — Diderot (f. 1713 † 1784 i Frankrike) var
materialist och gudsförnekare. När han en gång var ute på
en promenad mötte honom herr Grimm, som fann honom
noga betrakta ett ax och en blåklint, hvilka han höll i
handen. »Hvad gör ni?» frågade honom Grimm. — »Jag går
och lyssnar», svarade Diderot. — »Hvem talar då till er?»
— »Gud.» — »Och hvad säger han?» — »Det är hebreiska;
hjärtat förstår det, men anden står icke nog högt för att
fatta det.»
De kristnas Gud. — Adam från Bremen sade under
andra hälften af elfte århundradet om svenskarna: »När
de äro svårt ansatta i en drabbning, anropa de i synnerhet
en af de många gudar, som de dyrka. Efter vunnen seger
hembära de honom sin vördnad och värdera honom framför
de andra. Men de kristnas Gud kalla de redan med en mun
den allmäktigaste af alla. De säga, att alla andra gudar
ofta svika i farans stund, men de kristnas Gud visar sig vid
alla tillfällen som den säkraste och bästa hjälparen.»
Är Gud din bästa vän? — En hedning sade en gång:
»Jag frågar icke det minsta efter de små gudarna, om blott
Odén är min vän.» — Och hvad fråga vi efter jordens
gudar, om vi ha Gud, alla konungars konung, på vår sida!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
