Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Himmel. Himmelrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
LEM. HIMMEL. HIMMELRIKE. 252
las »min faders hus». Och familjemedlemmar böra väl känna igen
hvarandra? (Spurgeon.) — Himmelen börjar här pä jorden. — Mången måste
först blicka ner i någon älsklings graf, innan lian lär sig att rikta ögonen
mot himmelen.
Vägen till himmelen. — En fattig kvinna sade en
gång till R. Hill: »Vägen till himmelen är mycket kort, lätt
och enkel, ty den består blott af tre trappsteg: Ut ur sig
själf, in i Kristus och upp till härligheten.» ■— »Men jag vet
en ännu kortare väg», svarade Hill: »Ut ur sig själf och in
i Kristus: då äro vi redan vid målet, ty det finnes en
salighet alla redan här i tiden.» (Efes. 2: 8.)
Ett skönt yttrande af gamle käjsar Wilhelm. — En
ung hofdam hade på sin solfjäder målat ett landskap med
himlen däröfver. Ilon bad käjsaren en gång om hans
namnteckning på sin solfjäder. — »Hvar skall jag skrifva?»
frågade käjsaren godmodigt. — »På himmelen, ers majestät!»
svarade hofdamen. — »Ja, i himmelen, där önskar jag gärna
att mitt namn måtte vara skrifvet!» var den tyske
käjsa-rens vänliga svar.
På andra sidan lifvets flod. — En kyrkoherde,
hvilken var van att’ tala tröstens ord i hemmen och vid
grafvarna, miste genom döden en dotter, hvarigenom svärdet
genomborrade lians egen själ. En ämbetsbroder förrättade
begrafningen och gudstjänsten i öfrigt åt honom den dag,
hans barn jordades. När predikan var slut, reste sig den
dödas fader, ställde sig vid likkistan och sade: »Då jag
tillträdde mitt pastorat, hade jag visserligen många gånger
kastat min blick öfver till församlingen, som ligger på andra
sidan floden, men utan att något vidare bekymra mig om
folket därstädes, emedan alla voro mig obekanta och icke
hörde till mitt pastorat. Men för ett par år sedan kom en
ung man till mitt hem, gifte sig med en af mina döttrar
och flyttade sedan med henne till sitt hem på andra sidan
strömmen. Och efter den dagen fick jag på en gång ett
lifligt intresse för människorna, som bodde där, och hvarje
morgon, sedan jag stigit upp, skådar jag alltid öfver floden
hän mot min dotters hem. — Men nu har åter ett barn
blifvit taget ifrån mig. Hon har gått öfver en annan flod, och
himmelen synes mig nu vara mycket närmare än förut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
