Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
JESUS.
till den förste vännen och bad honom om bistånd i sin stora
nöd. Men vännen ville icke hjälpa honom på annat sätt,
än att han gaf honom några alnar tyg, så att han kunde
uppträda inför domstolen anständigt klädd. Han gick då
till den andre vännen, hvilken lofvade att ledsaga honom
till domstolen, men sade sig icke vilja tala något till hans
försvar. Slutligen gick han till den tredje vännen, hvilken
han förut missaktat och bad honom om hjälp. Denne
lofvade att följa honom till domstolen och där föra hans talan.
Och han höll äfven ord, i det han förde hans sak så väl,
att den anklagade blef frikänd. — Mannen, som måste inför
domstolen för att svara i lifssak, är hvar och en ibland oss.
De tre vännerna äro rikedomen, vår släkt och Jesus.
Rikedomen går icke med oss och hjälper ingen, den lämnar
människan till slut på det högsta en liksvepning, släkt och
vänner gå med, men blott till grafven, hvarifrån de vända åter
för att dela den aflidnes kvarlåtenskap. Men lycklig den,
som i lifvet och i döden hållit sig till den tredje vännen,
nämligen Jesus, som blifver trogen i nöd och död. Han går
med oss genom den mörka dödsdalen fram till Guds
domstol, där han blir vår ställföreträdare.
Fem ord. — Paulus säger (1 Kor. 14: 19): »I
församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd, på
det jag äfven må undervisa andra, än tio tusen ord med
tungor.» Till detta ställe säger Henrik Müller: »Fem ord
ligga också mig på hjärtat, och ingenting skall förmå att
slita dem därur. Dessa ord äro: ’Min Jesus släpper jag
aldrig/’»
Blott i Jesus är salighet. — En hofpredikant kallades
en gång till en mycket högt uppsatt herre, hvilken emottog
prästen med följande ord: »Herr hofpredikant! som ni ser,
är jag mycket sjuk, och jag fruktar, att döden icke länge
låter vänta på sig, hvarför jag låtit tillkalla er för att af
er få höra någonting uppbyggligt. Till undvikande af alla
ordstrider får jag på förhand förbehålla mig, att ni ej
säger något om Jesus, ty om honom vill jag icke höra ett
ord». Prästen svarade: »Det var väl, att ni beredde mig
därpå, emedan Jesus annars säkert varit den, om hvilken
jag först talat. Lyckligtvis finns mycket annat nyttigt och
uppbyggligt, som kan blifva föremål för vårt samtal. Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
