Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jungfru. Dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGFRU. DOTTER.
301
En vanvårdad flickas öden.— Det är nu (1888) många
år (öfver 90), sedan en ung, af alla människor öfvergifven
flicka gick omkring och tiggde i byarna. Om den
församling, till hvilken hon hörde, velat offra någon liten möda
och två eller trehundra kronor, skulle hon lätt kunnat
räddas och uppfostras till en nyttig medlem i samhället. Men
huru skulle detta gått till? Svar: Man skulle skaffat henne
en god plats hos ett allvarsamt husbondefolk eller också
sökt att få henne intagen på någon räddningsanstalt. Tyvärr
skedde hvarken det ena eller andra. Den stackars
öfvergifna flickan irrade omkring, i dag nästan uthungrad, i
morgon åter mättad af medlidsamma människor och tagande sitt
nattläger på första bästa ställe. Huru skulle det, mänskligt
att tala, under sådana förhållanden varit möjligt för den
unga flickan att blifva ren, from och god i likhet med ett
barn till välmående föräldrar, hvilket hvardagligen får
besöka sin skola och söndagligen gudstjänsten! Det bör icke
förundra oss att den arma varelsen snart hemföll åt de
af-skyvärdaste laster. För hvarje år sjönk hon allt djupare.
Ifrån denna olyckliga flicka, som man med Guds hjälp
kunnat föra in på en god väg medelst trehundra kronor,
härstamma, enligt en fängelsedirektörs utsago, icke mindre än
704 förbrytare, hvilka tillsammans hafva tillbragt tvåhundra
år i fängelserna, för att icke tala om landsstrykare,
svag-sinta, drinkare och andra, som härstamma från henne. Låt
oss här göra en liten beräkning öfver fångkosten, all skada
till egendom, offentlig säkerhet och sedlighet, och jämför
sedan denna slutsumma med de trehundra kronorna, för hvilka
hon kunde hafva räddats, och vi skola finna att ingen
jämförelse här kan äga rum. Är icke den kristna staten och
kyrkan medansvariga för otaliga förbrytelser, som begås i
deras sköte? De skola en gång få ångra och dyrt betala,
om de försummat att taga sig an vanvårdade barn och unga
människor.
Majgranen. — På flera ställen i tyska Türingen råder
följande egna sed. Den första maj eller någon annan dag
under våren uppreses ett träd i byn och prydes på det
skönaste likt midsommarstängerna i vårt land. Detta träd blir
stående, tills någon af byns unga jungfrur råkat falla. Då
nedhugges det genast, hvarvid skam och nesa drabba den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
