- Project Runeberg -  De bibliska hufvudbegreppen /
303

(1909) [MARC] Author: Hans Nilson With: Carl Norrby, August Rodemeyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamp. Kämpa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAMP. KÄMPA.

303

sin mästare. Men en gång sade han till sin herre, att han
var en mycket svag lärjunge, som ofta frestades af
djäfvulen, hvilken sökte fånga honom i sitt nät. Domaren
skrattade häråt. »Hvadför något? Inte bryr djäfvulen sig om
dig, som är en så from människa? Då är det något helt
annat med mig. Jag är icke så synnerligen troende, men
mig oroar han aldrig. Förklara mig det, om du kan.» —
Harry frågade betänksamt: »Är ni så alldeles säker på, min
herre, att djäfvulen icke bryr sig om er?» — »Alldeles
säker», sade domaren. »Han har aldrig oroat mig på minsta
sätt. För den skull vet jag inte ens, om det finns någon
djäfvul.» Men Harry var viss på, att det fanns en sådan.
— Efter ett par dagar var man åter ute på en resa.
Härunder lät domaren, som jagade änder vid en förbiflytande
å, vagnen ofta stanna. Sedan smög han sig sakta fram
utmed strandvassen och lyckades döda några änder, andra
sårade han. Då kastade han bössan och grep efter en sten
för att fullständigt döda de sårade fåglarna. Under tiden
lät han de döda ligga utan att skänka dem ringaste
uppmärksamhet. Harry satt under hela tiden på kuskbocken
och såg på jakten. Då domaren slutligen kom tillbaka med
sitt byte, föll kusken på en god tanke. Han började:
»Medan’ ni sprang omkrig i vattnet efter de sårade änderna,
kom jag att tänka på, hvarför djäfvulen så svårt ansätter
mig, men lämnar er i ro. Ni är som de döda änderna:
jägaren vet, att de icke kunna komma undan honom, därför
lämnar han dem i ro. Jag är som er skadskjuten fågel och
söker liksom han att komma undan min förföljare, det är
djäfvulen, hvilken löper efter mig för att få mig i sitt våld.
Vänta blott! Om ni blott en gång börjar att lyfta på
vingarna och visar, att ni vill fly bort ifrån honom, då skall
han nog börja att anfäkta er lika mycket som nu mig. Blif
icke ond på mig!» — Domaren förhöll sig därefter mycket
stilla på hemvägen. Han tänkte mycket öfver de ord, som
hans slaf sagt honom. Efter hemkomsten tog han fram sin
bibel, hvilken han nu och framgent läste med helt andra
ögon än förut. Den fattige, lifegne tjänaren blef härunder
en god vägvisare för den lärde domaren.

Den olika striden. — Då man i ett sällskap mycket
talade om djäfvulen, skröt en högre officer, som gärna ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:26:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dbhb/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free