Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katolicism - Klagan. Klagorop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATOLICISM. KLAGAN. KLAGOROP.
309
ven såsom peterspänning. Ifrån 1860 till 1878 inflöt till
Vatikanen (påfvens bostod) en milliard såsom peterspänning.
— De dagliga utgifterna för påfvens hofhållning uppgå
till nära 11,000 kronor, alltså till öfver 4 millioner kronor
årligen. För skolor utgifver påfven årligen en half million.
Härtill komma allmosor, gåfvor, utländska missionen o. s. v.
till ett belopp af 8 millioner. — Pio IX efterlämnade en
förmögenhet uppgående till ungefär 250 millioner kronor.
Klagan. Klagorop.
Bibelställen: Job 30: 31. Ps. 30: 12; 106: 44; 142: 7. Matth. 11: 17.
Joh. 18: 29.
Bibliska exempel: Abraham (1 Mos. 23: 2); Jakobs barn (1 Mos. 50: 10,
11); David (2 Sam. 1: 17); Jeremia (2 Krön. 35: 25).
Tänkespråk: De, som bittrast klaga öfver mänsklighetens elände, beklaga ofta
endast sig själfva. Vi söka ofta källan till vara olyckor utom oss, då den
likväl finnes inom oss själfva. (Sintenis.)
Tjugosex år. — En präst satt en gång vid en sjukbädd,
hans öga hvilade deltagande på den unge mannens af smärta
förvridna drag, tåligt hörde han på den klagan hvarmed
den sjuke sökte att lätta sitt tunga hjärta. »Ack, herr
kyrkoherde», suckade den sjuke, ’det är slut med mitt tålamod.
Jag har nu lefvat under flera veckor och måst se huru min
stackars hustru grämer sig, huru bekymmer och nattvak
medtaga hennes krafter. Mitt arbete måste jag öfverlämna
åt fräniir.nnde händer, och mitt hopp försvinner alltmer och
mer för hvarje dag. Mitt eländiga tillstånd tar nog aldrig
slut. Smärtorna vilja icke vika, nätterna börja blifva längre
och längre för mig och dagarna outhärdliga. Jag har
under lång tid med tålamod och undergifvenhet fogat mig i
mitt svåra lidande, nu går det icke längre; jag kan icke
uthärda vidare.» — Prästen hörde stilla på den sjukes klagan
utan att afbryta honom. Med sänkt hufvud och
sammanknäppta händer satt han härefter en god stund under djup
tystnad. Slutligen begynte han: »Min vän, låt mig berätta
för er en händelse ur mitt eget lif: Såsom helt ung man
var jag anställd som adjunkt i en stor stad. Fast jag var
frisk och icke någon sorg för dagligt bröd oroade mig, var
jag dock ofta djupt bedröfvad. Jag kunde icke känna mig
riktigt glad i mitt kall och i mitt arbete; ingenting af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
