Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung. Käjsare. Furste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG. KÄJSARE. FURSTE.
317
22: 21. Luk. 22: 25. Apg. i): 15, 26, 27. Rom. 13: 1, 5, ß, 7. 1 Tim.
2: 1, 2. 1 Petr. 2: 13, 17.
Goda exempel: David (2 Sam. 8: 15); Asa (1 Kon. 15: ]l); Josafat (1 Kon.
22: 43); Josias (2 Kon. 22: 2); Kristus.
Strötankar: Jordens konungar och furstar hafva väl i och för sig själfva intet
företräde framför andra människor; de födas på samma sätt och döden
och domen vänta dem lika säkert. Men i anseende därtill att de äro
af Gud förordnade böra de dock vördas och deras befallningar med
hörsamhet och lydnad efterkommas. Deras ovillkorliga plikt är det dock att
hafva Guds, den högste konungens lag för ögonen. — De trogna äro
andliga konungar.
En ädel furste. — En gren af Donau skiljer Wien
från förstaden Leopoldstadt. En vår vid islossningen
bortryckte floden broarna till förstaden och öfversvämmade
densamma. Härigenom råkade invånarna i Leopoldstadt i
största nöd, ja till och med i fara för hungersnöden. Man
samlade en mängd båtar och fyllde dem med matvaror, men
det fanns ingen, som vågade sätta dem öfver af fruktan för
isflakarna, hvilka i massa och med stark fart fördes fram
af strömmen. Den dåvarande käjsaren Franz stod på
stranden. Han bad, han förmanade, han hotade, han utlofvade
den högsta belöning, men allt förgäfves, under det att på
andra sidan hans af hunger försmäktande undersåtar
utsträckte sina händer och bönföllo om hjälp. Då sprang
monarken alldeles ensam i en båt, hvilken var lastad med
lifsmedel, och sade: »Aldrig skall man kunna säga, att jag utan
att hafva gjort ett försök till deras räddning lugnt sett dem
omkomma, hvilka skulle våga allt för mig!» Detta
käjsa-rens föredöme genomträngde alla som ett elektriskt slag,
och stora skaror kastade sig i båtarna. Man blef herre
öfver isen och vågorna och uppnådde förstaden i det
ögonblick, då den oförskräckte monarken med en tår i ögat höll
upp ett bröd för de hungrande, för hvilka han vågat lifvet.
Alla lika inför döden. — När en käjsare af Österrike
aflidit och skall begrafvas, föres hans lik från slottet till
ka-pucinerklostret, där liket skall nedsättas. Då likföljet
anländt, klappar ceremonimästaren med sin staf på porten och
begär att få slippa in. — »Hvem är där?» frågar
brodern-portvaktaren utan att öppna. — »Hans majestät den
aller-stormäktigaste käjsare af Österrike, konungen af Ungern
o. s. v.» — »Honom känner jag ej», svaras inifrån. — Cere-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
