Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung. Käjsare. Furste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
KONUNG. KÄJSARE. FURSTE. 318
monimästaren klappar för andra gången. — »Hvem är där?»
— »Käjsaren af Österrike.» — »Honom känner jag ej.» —
För tredje gången klappar ceremonimästaren. ■— »Hvem är
där?» frågas åter inifrån. — »Vår broder Franz.» (Här
säges den aflidne käjsarens namn.) — Ögonblickligen öppnas
porten och kistan föres in i den dödes sista hvilorum.
En konungs högtidsdagar. — Om konung Humbert
af Italien berättas följande historia: Då konungen, som var
i Monza, en gång företog en af sina vanliga
morgonpromenader, fick han syn på två små gossar, som voro i häftig
tvist med hvarandra och hade uppenbarligen ingen annan
än honom själf till föremål för sitt hetsiga språk.
Plötsligen trädde en af hjältarna fram till konungen, tog höfligt
af sig mössan och gjorde honom denna fråga: »Ursäkta, min
herre, men inte är ni kungen?» — »Och hvarför skulle jag
inte vara det, min lille vän?» — »Emedan . . . emedan . . .»
— »Emedan i icke har någon krona, menar Beppo», hjälpte
den andre gossen sin kamrat ur förlägenheten. »Liksom
kungen alltid skulle ha kronan på sig», tillade han helt
snusförnuftigt. — »Men jag vet att ni är kungen, ty vi ha ett
porträtt hemma, ett mycket vackert porträtt ändå, som
kostar tjugo centimer; men Beppo ville icke tro det. Var
snäll och nu säg honom det själf.» -— »Då du redan känt
igen mig», sade konung Humbert, uppenbarligen mycket road
öfver de båda gossarna, »så vill jag icke neka till, att jag
är konungen. Är du nu nöjd?» — »O, jag visste det ju!»
utropade pysen triumferande. »Ni bär kronan endast på
högtidsdagar, icke sant?» — »Nej, mitt barn», svarade
konungen, och härvid blef han allvarsam, »nej, mina högtidsdagar
äro just de, då jag får glömma, att jag har en krona. Dock
det där förstår du inte. Men på det att I icke skolen
glömma mig, mina små vänner, vill jag gifva er initt
porträtt. Det är visserligen icke så vackert, som det du har
där hemma, men likväl värdt litet mer.» Och därvid gaf
han hvartdera barnet ett guldmynt. Gossarna återvände
därpå öfverlyckliga till sina hem, hvarifrån de aflägsnat sig
för att få se konungen.
Skön bekännelse af en konung. — Fredrik V,
konung i Danmark, hade stor kärlek till Guds ord. Sin bibel
hade han med sig, hvart ban for. Bland sina fattiga under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
