Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigare. Soldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329 KRIGARE. SOLDATER.
rättavisning, men ursäktade sig med att han, såsom själf
militär och omgifven af militärer, hade råkat i denna ovana
och svårligen skulle kunna öfvergifva densamma. W. vände
då hans uppmärksamhet till Gustaf II Adolf, en krigare af
utmärktaste beskaffenhet, hvilken aldrig svor, — och dock
kunde kommendera en armé, som besegrade halfva Europa.
Härefter förde han talet på Washington, en annan stor
krigare, som aldrig svor, och berättade honom följande: Under
det amerikanska hären år 1777 belägrade Vally Forge, kom
en gammal kväkare vid namn Potts till en skog i
grannskapet af lägret. Plötsligt hörde han här en röst, som trängde
till hans innersta; det var rösten af en person, som ifrigt
och brinnande bad Gud. Nyfiken att lå se, hvem den
person kunde vara, som i grannskapet af en stor krigshär var
inbegripen i bön, gick han närmare och fann till sin stora
öfverraskning, att det var Washington själf, som knäböjande
talade med Gud. — Sedan kväkaren fått se detta, sade han,
då han återkom till sitt hem: »Nu undrar jag icke på att
Washington segrar: Han begär icke hjälpen af satan utan
af Gud.»
God son — god soldat. — För några år sedan lät
storhertigen af Baden tillkalla en simpel soldat, hvilken
åtföljd af sin öfverste genast inställde sig. Ehuru mannen icke
visste något ondt med sig, öfverföll honom en viss häpenhet,
då han nu skulle träda inför en så hög herre. Storhertigen
tilltalade honom vänligt, räckte honom därpå en med
guld-pänningar fylld börs och lofvade att inom kort upphöja
honom till underofficer. Sedan vår soldat kommit ner på
borggården, kunde han icke längre tillbakahålla sina känslor
utan ropade, under det han med innerlig tacksamhet blickade
mot himmelen: »Ack min Gud! häraf skola mina stackars
föräldrar hafva godt!» Han ägde nämligen både far och mor
i lifvet, och som de befunno sig i ganska knappa
omständigheter, hade han, sedan hans första tjänstetid gått till
ända, tagit värfning för andra sex år och för de erhållna
pänningarna inköpt ett litet stycke jord åt sina älskade
föräldrar. Den lilla egendomen, hvilken icke var af särdeles
god beskaffenhet, förslog icke till de gamlas underhåll,
hvarför han af sin knappa sold dagligen aflade åtta öre och tid
efter annan till föräldrarna öfversände, hvad han sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
